Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Efter denna tirad, som 0111 den ses i ljuset af Hattrådets pågående
öfvergrepp mot konungamakten ej betyder något annat, än att
ungdomen skulle upptuktas till lydnad för Hattarnes statsrättsliga
principer, öfvergick kollegiet, under hänvisning till hvad det redan
1723 hemställt i samma fråga, till själfva klämmen, nämligen att
kanslern ville föranstalta, att någon professor åtoge sig
undervisningen i svensk statsrätt och att ämnet upptoges i de vanliga
examina.
Ehrenpreuss, hvilken säkerligen som fullblodig Hatt delade
kollegiets åsikter, underrättade konsistoriet härom den 29 maj och
anmodade det att bestämma, hvilka professorer skulle sörja för
verkställigheten. Konsistoriets svar (23 juni) blef, att rektor, professorn
i praktisk filosofi L. Dahlman, åtagit sig undervisningen i ämnet;
det bifogade den upplysningen, att han äfven för någon tid sedan
vid sina kollegier i allmän statsrätt belyst ämnet med exempel ur
den svenska, och uttalade tillika som sin åsikt, att det härigenom
icke skulle vara professorn i juridik betaget att också föreläsa
häröfver. Härmed var kanslern icke nöjd, han fruktade tydligen,
att ämnet skulle komma att behandlas blott som ett slags bihang
till allmänna statsrätten. I ny skrifvelse af 3 juli lät han därför
konsistoriet veta, att Dahlman i hans tanke icke kunde hafva tid
under sitt höstrektorat att vederbörligen sköta uppgiften,
hvarförutom ämnet borde trakteras af någon ex professo, utan att han
vore bunden till Aristoteles politica, som konstitutionerna
före-skrefvo, och då nu i samma konstitutioner det vore juris professorn
ålagdt att läsa jus patrium, hvartill ock fäderneslandets jus
publicum hörde, så vore det klart, att en af juristerna borde öfvertaga
ämnet, utan att detta dock hindrade Dahlman eller professor
skyt-teanus att också föreläsa däröfver. Konsistoriet föll genast
undan och svarade den 11 juli, att Solander åtagit sig uppgiften, men
att han, som äfven hade att ansvara för jus patriae privatum och
jus romanum,1 dock förbehöll sig att på denna grund få i
samtidiga publika och privata föreläsningar alternera mellan svensk
privat- och svensk statsrätt, ett förslag som kanslern med omgående
(14 juli) förklarade sig godkänna. Under sådant förhållande är
det rätt svårt att förstå, hvarför K. Maj:t två år senare (10 febr.
1757)3 ansåg sig behöfva i samma sak affärda skrifvelse till kans-
1 Man har att ihågkomma, att Solander ensam representerade nästan
alla de juridiska disciplinerna, sedan Berchs professur inrättats. Ilade
icke Ficks personliga professur skapats i processrätt 1747, hade
äinnes-fördelningens orimlighet slagit ännu mer i ögonen.
J Bih. 4, n. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
