Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
nu en gång om ock för helt kort tid uppskjuta dess definitiva
afgörande. Detta skedde omsider den 26 maj 1759, och det visade
sig då, att utsikten att kunna indraga en af de inånga i senare
tider tillkomna tjänsterna (förhoppningen om något dylikt förfelade
sällan att göra sin verkan på konsistoriet) samt önskan att hjälpa
den förtjänte Sidrén vägde hos flertalet öfver och skymde
alldeles bort de betänkligheter, som ur formell synpunkt ovillkorligen
måste resa sig mot beslutet, äfvensom de kraf, hvilka medicinska
undervisningens intresse uppställde. Majoriteten förklarade
nämligen, att ehuru man icke kunde gifva Sidrén rätt att föreläsa
offentligen i vissa medicinens delar, som han begärt, förelåge dock
ett behof af särskild undervisning i dessa och detta kunde
uppdragas åt Sidrén under fakultetens tillsyn. Något hinder för
prosektors-sysslans indragande funnes icke, då den vore inrättad på extra stat,
och det läte sig väl göra, då ju på de tio åren, som förflutit efter
platsens inrättande, ingen ordinarie prosektor gjort tjänst och för
närvarande ingen utsikt vore att få någon sådan. Majoriteten
ville därföre föreslå, att prosektorssysslan tills vidare indroges och att
4—500 dlr. smt. af dess lön ansloges åt Sidrén, som kunde sköta
prosektorsuppgiften jämte sin adjunktur. Minoriteten var dock
stark, både medicinska och juridiska fakulteterna, Karl
Aurivillius och J. G. Wallerius hade reserverat sig. Linné själf hade
nämligen nu funnit för godt att frånträda sin förra positionhuru gärna,
hette det nu, han än såge Sidréns villkor förbättrade, kunde han
icke tillstyrka dennes begäran, då kungliga förordningar förbjöde
såväl inrättande af e. o. professurer som att mellan riksdagarna
rubba staten, det måste vara Aurivillii rätt att vid en utbrytning
af vissa delar ur hans professur bestämma, hvilka delar han själf
ville behålla. Samuel Aurivillius begagnade tillfället för att gifva
sina kolleger en vidlyftig, kanske behöflig, underrättelse om
anatomiska undervisningens art samt en prosektors uppgift och
be-höflighet, han betonade ock ånyo olagligheten af indragning af
prosektorsplatsen och sammanslåendet af två löner.3 Karl
Aurivillius förde sin broders talan med mycken skicklighet och värme3
och i den anda af rättrådighet, som utmärkte alla hans anföran-
1 Linnés uttalande är tryckt i Linnés Bref, 1, n. 101.
2 Aurivillii yttrande i Bih. 4, n. 37.
3 Han anmärkte gent emot Sidréns anspråk på att taga del i
No-socomiets skötsel, att hans broder Samuel, dess prefekt, icke begärt
någon hjälp ej heller åklagats för försummelse, och att, då denne på
två år icke kunnat få någon resolution på sina förslag till Nosocomiets
utvidgande, vore det än orimligare att kosta pengar på en ny prefekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
