Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
den. Juristerna, Solander, Berch och Fick, reserverade sig också,
Berch af formella skäl, ehuru han sade ifrån, att i principfrågan
om undervisningens fördelning han fann Linnés skäl starkare än
Aurivillii, Fick åter under anslutning i allo till Aurivillii
ståndpunkt.1 J. G. Wallerius blandade i sitt afstyrkande votum rätt
sunda skäl med de kostligaste påståenden. Till de förra hörde, att
medicine professorernas åligganden betydligt minskats, sedan hans
professur i kemi därifrån utbrutits, och att medicine adjunkten
skulle dragas ifrån sina egentliga åligganden och blifva ur stånd
att vikariera, äfvensom att föreläsningsrätt betydde föga utan
examensrätt; till de senare hörde, att obstetrik och medicina forensis
icke kunde föreläsas offentligen utan skada för ungdomen, då här
ju handlades om sådana ämnen som De infanticidiis, de abortu
och de impotentiis, och att den praktiska kirurgien borde vara
afskild från den vetenskapliga undervisningen och inläras
handtverks-vis, alldeles som apotekarekonsten skilts från kemien.
Kanslern höll länge inne med sin resolution, han hade nog
grundligt öfvervägt den trassliga frågan. När resolutionen föll
den 15 nov. 1759,2 befanns, som man nästan kunde vänta, att ban
gaf konsistorieminoriteten rätt. Han fann sammanslagningen af
två löner strida mot lag, att prosektorstjänsten icke kunde
indragas, då den var af K. Maj:t inrättad på ordinarie stat, och att
konsistoriets åsikt, det Sidrén icke kunde få offentligen föreläsa i vissa
medicinens delar, vore riktig, då mot konstitutionerna och senare
kungliga förordningar dylikt ej kunde ske, utan begifvande af
Aurivillius såsom professor i praktisk medicin; tillika befallde ban,
att medicinska fakulteten nu skulle inkomma med förslag till
besättande af proselctorsplatsen, till hvilken enligt dess egen uppgift
skickliga personer skulle finnas.3 Detta skedde ock utan dröjsmål,
den 29 nov. uppsatte fakulteten sitt förslag, och den 8 dec.
nämde kanslern Samuel Ziervogel, som haft första rummet. Härmed
1 Pick erinrar, att om medicinska fakulteten behöfver flere
lärarekrafter än sin adjunkt, kan hon kalla docenter, »som likväl hittils, jag
vet ej af hvad orsak, endast i den fakulteten aldrig skett». Både han
och Berch föreslogo, under varmt erkännande af Sidréns
läkaremeriter, att man Bkulle arbeta för att skaffa honom plats som stads- och
akademiläkare, hvaraf behofvet vore högst kännbart.
’ Bih. 4, n. 42.
3 Denna af kanslern omnämda fakultetsskrifvelse har jag ej sett.
Märkligt är, att Karl Aurivillius redan i kons.-sessionen 26 maj säger,
att han »vet och känner både här vid kongl, academien, i Stockholm
och utomlands sådana svenska studerande medici, som därtill gjort sig
värdige».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
