Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
mare bekant genom dennes Upsalarelationer,1 skref ban samtidigt
med att konsistoriets svar afgick till kollegiet och uttalade i
varma ord sin lifliga förhoppning, att denne skulle befordra hans sak.2
Han kunde ej tro, säger han, att han vore en lem i ett så olyckligt
rike, att man där ej finge säga hvad frihet vore. Sveriges
regering kunde icke behöfva samma värn som de eländigaste stater i
Italien, ej heller hade dess frihet räckt så länge, att den kunnat
degenerera till en skadlig aristokrati. Men skulle de regerande
använda sin makt för att genom förbud mot skriffriheten försvara
sina göromål, då måste han som frihetsvän frukta, att de svenske
en gång blefve hugade »att byta herravälde i envälde, en
odräge-lig träldom i en obotlig». Om ban irrat sig i sina satser, kunde
ingenting bättre tjäna till utletande af sanningen, än om man
finge fritt skrifva mot och med.
Hur sant än i det stora bela allt var, som han här uttalade,
var det just icke ägnadt att befordra framgången af hans sak i en
tid, då Hattpartiet oblidkeligt hemsökte de åsikter, som afveko
från dess politiska system, så mycket mera som det drastiska
språket och de djärfva orden hos en underordnad icke kunde stämma
öfverordnade till förmån för hans sak. Kollegiets beslut gick ock i
den riktning man kunde vänta. Vid föredragningen den 11 juli
af Upsalakonsistoriets svar förklarade det sig finna, att fakulteten
haft goda och giltiga skäl för sin åtgärd, och det tillade, att det icke
blott var en grannlaga sak att skrifva i dylika ämnen, utan ock
alldeles obehöfligt, hvarförutom disputationen innehölle många
oriktiga och otillåtliga påståenden, såsom särskildt det, att man
hade rätt att skrifva efter sitt samvete. Skriften skulle därför
återställas till Forskål jämte meddelande, att kollegiet gillade
fakultetens förfarande. Svaret måste högeligen reta en så
själfständig, för att ej säga styfsint natur som Förskal, isynnerhet när ban
var heligt öfvertygad, att han hade absolut rätt i sina åsikter. Och
därför, när han genom en vän efterhört utgången och fått
kännedom om kollegiets afslag,3 ingick ban till detsamma den 14
november med begäran att få ett skrifthgt utslag i saken med
angifvande af skälen för förbudet.’1 En dylik begäran skulle i våra dagar
1 Hermansson var på mödernet kusin med Ihre och hans syster
gift med Nils Rosén.
2 Forskål t. Hermansson 29 juni 1759 i Bill. 4, n. 38.
3 Hermansson har 6 aug. meddelat honom utgången i kollegiet,
ehuru han sökte förmildra intrycket genom att säga, att kollegiet
funnit uppsåtet berömligt, och att många ställen i disputationen röjde
författarens snille och insikt (kopia i Ups. Bibi., U. 141).
4 Tryckt hos Lagus s. 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
