Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
mit honom att afsky det brutala massvälde, som sedan
framskymtade i Mössornas regemente.
De maktägande och särskildt det kollegium, som sett sitt förbud
öfverträdt, kunde icke lämna trotset obeaktadt. Den 27 nov.
beslöt kollegiet att låta bref afgå till universitetskanslern, att han
skulle anmoda Upsala universitets rektor att fråntaga författaren
alla exemplar, som han ännu hade i behåll, söka med behörig
försiktighet indraga dem, som redan kunde vara kringspridda eller
funnos i boklådorna, och därpå insända dem under försegling till
Stockholm; Forskål själf skulle anmodas att ofördröjligen infinna sig
för kollegiet. Säkerligen har det kostat på Linné att som rektor
fullgöra denna befallning så fäst som han var vid Forskål; han
lyckades emellertid att af de 500 exemplar, hvartill upplagan besteg
sig, införskaffa genast 65 exemplar och sedan ytterligare 5
dylika.1 Forskål, som den 4 dec. inkallats för kollegiet, erkände sitt
författarskap, men försvarade oförskräckt sin skrift och protesterade
mot dess sekvestrerande, då den vore hans välfàngna egendom. Ett
ögonblick uppstod då frågan om att nedsätta en kanslirätt öfver
Forskål, men Höpken lyckades genom åtskilliga kloka
invändningar, särskildt genom att påpeka hvilket uppseende det skulle
väcka, om man fore hårdt fram med den, som danske konungen nyss
gjort till professor, afböja detta, och man nöjde sig att uppdraga
åt justitiekanslern att inkalla Forskål och göra honom tjänliga
föreställningar.2 Detta skedde ock, hvarpå, sedan Forskål ånyo den
27 dec. haft företräde och i hofsamma ord försäkrat, att han icke
haft någon ond afsikt med skriften, samt gjort ett slags ursäkt
för, att han förhastat sig i sitt förfarande, Höpken i kollegiets namn
gaf honom en mild skrapa. Man skulle väl trott, att saken härmed
var utagerad, men så var icke fallet. Personen hade man velat
skona, men hans åsikter voro för farliga att icke vederbörligen
näpsas. Efter att Forskål afträdt, företogs därför skriften till
behandling, och nu blef tonen en annan. Höpken fann skriften farlig, ty
elakt folk kunde i den söka förevändning för oro, ja rent af uppror,
den borde därför af K. Maj:t förbjudas; visserligen vore detta att gå
dom i förväg, men uppskof vore än värre. Kollegiet, som delade
hans tanke, beslöt anhålla hos K. Maj:t om förbud för enhvar vid
vite af 1,000 dlr. smt. att köpa, sälja eller under hvad sken som
helst upplåta skriften, såsom ock de, som redan bekommit den,
skulle vid samma vite inleverera sina exemplar; skrifvelse härom
1 Se Fries, Linné, 2, s. 231, och Linné t. kanslern 30 nov. och 4
dec. 1759 (Linnés Bref, 1, s. 79).
2 Kanslikollegiets prot. 4 dec. iir tryckt i Bill. 4, n. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
