Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
nan Höpken den 24 dec. 1761 återtog sin värdighet, gjorde han ett
besök i Upsala på en bel månad. Förundran öfver besöket var stor,
ingen kunde utgissa dess anledning, ej heller visste man, om han
ville betraktas som kansler eller privatperson;1 att ban själf såg det
ur den senare synpunkten, är klart däraf, att ban icke
uppträdde i konsistoriet eller tog någon befattning med de ärenden som
förelågo. Men under vistelsen, som räckte från 8 okt. till 9 nov.,
besökte ban flitigt föreläsningar och disputationer, hvarvid ban,
den klassiska litteraturens beundrare, ålade professorerna att
läsa på latin. Han höll öppen taffel i Grills gård, i hvilken ban
logerade, men mottog äfven inbjudningar till professorerna, som
täflade att göra kalaser för honom; särskildt skall professor Asp
(sannolikt domprosten M. Asp) en söndag hafva till professorsfruarnas
stora harm och förargelse trakterat honom »och patres
omänsk-ligen». Höpken tyckes också hafva begagnat sitt besynnerliga
in-cognito för att med mera frihet säga åtskilliga professorer några
sanningar.2
Efter sitt återinträde i ämbetet har Höpken vid två
tillfällen försvarat universitetets sak med mycken styrka och framgång
och på ett sätt, som gör honom verklig heder. Det första var, då
förutvarande fil. adjunkten J. Apelblad, som på ständernas
an-befalbnng 1762 blifvit informator för prins Karl, gjorde anspråk
på, att, trots den betydande lön af 2,000 dlr. smt. han i denna
egenskap bekommit, äfven få behålla sin adjunktslön vid
universitetet. Om det redan i sig själf var otillständigt, att löner skulle få
förryckas utom universitetet, var det dessutom ett farligt prejudi-
1 1761 16 nov. skrifver C. L. Kämpe till Lidén (Ups. Bibi., G. 151):
»om ban är riksråd ooli caneeller, vet hvarken jag eller
professorerna, jag har hört dem själf så säga. Ilan förde sig nästan här som
en caneeller, gick upp och hörde vissa professorers prælectioner och
disputationer och visado sig vara en stor gynnare för latinen, därmed
att han befalte professores läsa på latin. Linnés prælectioner hafva
derigenom tappat mycket af sin smak och sina åhörare, Georgii har
ock ganska få auditores». Linné skref t. Bäck (Linnés bref 5, s. 97):
»Hans Exeellence roar sig hos oss, som hela verlden ej honom anginge.
. . . Ingen af oss vet eljest hvad han här gör, hvarför ban vistas här eller
hur snart ban quitterar oss». Dessa bref jämte ett annat bref från
Kämpe till Lidén 26 sept. 1762 (Ups. Bibi., G. 151) och ett bref från
E. Hydrén t. statssekret. O. Cederström, utan dag (Bergianska saml.
T. 9) äro källorna för kännedomen om besöket.
2 I Kämpes bref af 26 sept. säges, att Höpken »gaf hvar och en
sina tillbörliga reprimenter. Bland annat har han sagt åt Dr. Nils [-[Wallerius]:-] {+[Wal-
lerius]:+} Om jag rådde, skulle Er bror [kemisten J. G. Wallerius] få
skrifva allt hvad han ville, men I skulle aldrig sätta pennan på papperet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
