Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
kat för framtiden; att medgifva dylikt var icke i Höpkens smak,
och han fann väl äfven, att kanslersvärdigheten skulle lida, om
det under hans skydd ställda universitetet skulle sålunda helt
rättslöst få göras till föremål för enskildes vinningslystnad. Redan vid
första ryktet om Apelblads afsikt och innan han från
universitetet fått underrättelse därom, var han besluten att göra sitt till
för att hindra försöket.1 Så mycket mera harmsen blef han, då han
förmärkte, att man i Upsala, säkerligen af fruktan för att råka ut
för höga vederbörandes misshag, hvilket syntes Höpken vara
feghet, ej vågat hålla på sin odisputabla rätt att förklara
adjunktu-ren ledig, utan sökt tills vidare slingra sig fram genom en
provisorisk anordning. Filosofiska fakulteten hade nämligen frågat
kanslern den 8 nov., om, eftersom Apelblad väl skulle komma att få
behålla lönen, alldeles som Klingenstjerna i tiden fått då han (1756)
kallades till dylik plats, man skulle våga upprätta förslag till platsen
eller låta sköta den genom en docent som vikarie eller rent af
göra ingenting och låta undervisningen bero på docenternas
privata kollegier. Brefvet väckte Höpkens djupa harm, han såg däri
ett sorgligt bevis på, att hvad engelsmännen kalla public spirit
gått förlorad i Upsala,3 och fakulteten fick den 11 nov. ett ganska
ampert svar.3 Adjunkturen måste anses ledig, ty den vore
oförenlig med värdigheten af den nya syssla Apelblad beklädde, det
arvode denne fått af ständerna vore rikligt, och man ägde
förutsätta, att dessa vore för ädelsinta att låta universitetet deltaga i
kostnaderna för prinsarnes uppfostran; jämförelsen med
prejudikatet Klingenstjerna vore ej på sin plats, tidsomständigheter och
person voro då helt olika. Han inväntade därför förslag till platsen
med det första, för att icke fakultetens tvifvelsmål måtte gifva andra
tid och utrymme att tvifla. Tillika erinrade han, att lönen dock
icke kunde tillfalla Apelblads blifvande efterträdare, eftersom enligt
vanlig ordning professor, som tjänt utan lön, brukade få tillträda
ledigblifven adjunktslön, tills han fått sin egen.’1 Detta gaf honom
1 Höpken t. kanslerssekreteraren J. Arrhenius 24 okt. 1702 från
Ulfåsa (K. Bibi., Strödda Bref); ban säger sig hafva tillskrifvit
riksrådet Törnflycht, och ber Arrhenius laga, att Apelblads ansökan
kommuniceras med kanslersämbetet, innan den företages till afgörande.
2 D:o t. d:o 11 nov. 1702 (orig. anf. st.).
3 Höpkens svar i Bih. 4, n. 54.
’ Höpken menar, att professor, som varit adjunkt men ej haft lön
som sådan och ej heller ännu åtkommit professorslön, ägde, tills han
fick professorslön, åtnjuta första lediga adjunktslön. Det var astron,
prof. Melander han syftade på, jfr Melanders bref t. Wargentin 29 nov.
1762 (Bergianska saml. T. 6). Hiifvudböckerua visa ock, att, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
