- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Förra afdelningen. Universitetets öden /
372

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

ock anledning att erinra om de svåra missförhållanden, som
insmugit sig med afseende på lönerna, i det att »sedan några år»1
lönerna dragits från de platser dit de hörde, i det somliga följt med
personer, som lämnat universitetet, andra följt med professorer,
som flyttats till annan fakultet, hvarigenom det händt, att en ock
annan professor tjänt utan sin lön eller med en ringa del af en
sådan, och lägre stående tjänstemän alldeles saknat det uppehälle,
1 som de ägde åtnjuta enligt staten. Dylikt vore kvarken billigt,
ordentligt eller nyttigt, och hans och deras samvete förbjöde att
låta det så fortgå; därför vore ock hans afsikt att söka afskaffa detta
missförhållande och bringa löneväsendet i behörigt skick för
framtiden. Till sist påpekade han ock spetsigt, att anordningen med
docenter såsom vikarier för adjunkter kunde en vacker dag gifva
»åt någon reformateur, hvilka alla tider öfver behofvet framalstra,
anledning att afskaffa adjuncturer såsom mindre angelägna, enär
magistri docentes förmå förrätta sysslan».

När så Apelblad verkligen begärde hos K. Maj:t att få behålla
sin adjunktslön och Höpkens yttrande infordrades, afgaf han till
K. Maj:t den 14 jan. 1763 en utomordentligt väl affattad skrifvelse,
i hvilken han vördnadsfullt men i vältaliga ord och med starka
sakskäl tillbakavisade Apelblads anspråk och försvarade universitetets
sak.3 Han framhöll lifligt den oreda, som inträdt vid
universitetet genom lönernas förryckning och den skada detta hotade att
medföra genom att beröfva lärarne lust och håg för deras uppgift.
Han skulle önskat, att Apelblad, hvars lärdom och skicklighet han
visserligen icke underskattade, visat större moderation, då han
tillträdt en så väl aflönad befattning, under det hans forna förman
vid universitetet satt med mindre lön och väntade sin fyllnad just
af den, som blefve ledig efter Apelblad; dennes åberopande af pre-

E. Ilydrén fick Apelblads adjunktsplats, tillföll Apelblads lön
Melander.

1 Höpken visste tydligen ej, att oskicket daterade sig alltifrån den
tid, då K. Maj:ts bref af 1739 möjliggjort för professorerna att få
afsked med lön, och att de nyskapade professurerna ökat svårigheten.

5 Det hade ej varit honom lätt att nere på Ulfåsa förskaffa sig
nödiga dokumenter i saken, se hans bref t. kanslerssekr. J. Arrhenius
13 ocli 17 dec. 1762 (orig. K. Bibi., Strödda bref). Det förra visar, att
lian ej rätt kände till Ivarl XII:s reglemente af 8 juni 1699, det senare,
att Upsala univ:s rektor Dahlman ej behagat svara på hans begäran
om upplysningar. »Det lär vara mode hos dem som nu för tiden
förestå educationsverket», utbrister Höpken. Kansko man häri har att
se en af orsakerna, hvarför han uttalar sig så nedsättande om
Dahlmans undervisning (28 fehr. 1763 t. ärkebiskop Troilius, i Höpkens
skrifter 1, s. 482).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3f/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free