Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
ru verkställigheten uteblef af anledning, som är mig obekant. Detta
afskräekte dock icke Frosterus. Han gick ånyo in med en
supplik till kanslern (Höpken hade då ännu icke återinträdt i ämbetet),
hvari han nu begärde icke blott att erhålla den omtalta e. o.
professorsfullmakten, utan ock tjänstfrihet med bibehållande af
notarielönen, så länge hans arbete räckte, samt därutöfver ett årligt
anslag ur universitetets kassa å (JOO dlr. smt. Dylika anspråk, hka
stora som oberättigade, väckte i Upsala både harm och oro. När
ärendet föredrogs i konsistoriet den 11 dec. 1762, uttalade sig nästan
alla närvarande, somliga i långa och skarpa anföranden, mot
Frosteri begäran.1 Och i den skrifvelse, som samma dag affärdades till
kanslern, nedgjordes Frosteri anspråk grundligen. Konsistorium
fann icke någon ny lärareplats behöflig, särskildt då ämnet icke
var af större omfattning och väl kunde skötas af de nuvarande
lärarne; vidare hade ju K. Maj:t den 10 juli 1739 på ständernas
hemställan förbjudit inrättandet af e. o. professurer. Frosterus vore en
af de yngste tjänstemännen, och nio adjunkter borde före honom
komma i åtanke, om anslag skulle gifvas;2 hans befordran skulle ock
prejudicera särskildt ombudsman dr O. Rabenius,3 juris
adjunkterna N. Wall och P. N. Christiernin samt akademisekreteraren G.
A. Boudrie. Man finge ej heller glömma, att vid inrättandet 1759
af notarie- och kanslisttjänsterna hade det uttryckliga
förbehållet gjorts, att lönerna icke fingo skiljas från tjänsten, men skulle
nu så ske och kanslisten blefve Frosteri vikarie, skulle ju
kanslistens vikarie få tjäna utan lön. Än värre vore, att ingen säkerhet
funnes, när Frosterus skulle komma att sluta sitt arbete, det
kunde ju räcka hans hela lifstid, ocli äfven om ban ville själf aflöna sin
vikarie, vore universitetet ingalunda betjänt med att under så lång
tid få åtnöjas med kommande och farande vikarier. För öfrigt
kunde Frosterus, likaväl som professorerna, hvilka dock hade
mycket mer att göra än han, använda sin lediga tid för författarskapet.
1 Särskildt Floderus, Hesselgren, C. Asp ocli S. Aurivillius.
Endast K. Aurivillius var villig att gifva anslaget, »om ærariet hade
me-medel».
2 Jag vill ej betvifla konsistoriets uppgift, ehuru jag ej kunnat
upptäcka i hufvudböckerna, att ett så stort antal saknat lön.
3 Det förefaller besynnerligt, att konsistoriet ej starkare betonar
den stora orättvisa, som begicks mot den öfverlägsne Olof Rabenius.
Denne hade samma dag (11 dec.) inlämnat en väl skrifven protest mot
Frosteri anspråk och erinrat, att han själf blef docent redan 1751,
ombudsman 1700, utgifvit 12 disputationer samt att Frosterus fick
notariesysslan först efter att Rabenii efterträdare i den samma. Boudrie,
lämnat den (kons. prot. 11 dee. 1762).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
