Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Reservationer afgåfvos doek af fyra professorer, Linné,
Meldercreutz, Berck och Solander,1 af hvilka visserligen ingen tillstyrkte
anslaget, men väl alla fyra den begärda tjänstfriheten, därest
Frosterus aflönade vikarie, samt de tre sistnämda äfven uttalade sig
för e. o. professorsvärdigheten.
Till all lycka hade Höpken återtagit kanslersämbetet, innan
K. Maj:t företog saken, och det gaf honom tillfälle att afgifva ett
mästerligt utlåtande, i hvilket han på ett förkrossande sätt
uppvisade, att det skulle vara lika olämpligt som oriktigt att
tillmötesgå Frosteri oberättigade anspråk.2 Han ansåg, att ett bifall skulle
skapa ett farligt prejudikat, lockande för andra, som ville svinga
sig upp till hastig lycka; mångdubblandet af professorsantalet
skulle minska ämbetets anseende både i professorernas egna ögon och i
ungdomens, och dock vore det af största vikt att hos ungdomen
bibehålla aktning för deras lärares värdighet, hvilket aldrig kunde
ske, om namnet icke förblefve vid tjänsten och om icke tjänsten
tilldelades den skickligaste. Frosteri arbete hade han icke sett
och finge väl hafva en god tanke om det, då sekreta utskottet fällt
en så fördelaktig dom däröfver, men om författarens modesti
kunde ban icke hafva hög tanke, och då denne för en samling af
förordningar, »hvilka ofta mera upptäcka tidernas oredighet än upplysa
själfva saken», åstundade en så stor uppmuntran, kunde man väl
fråga, hvad som borde göras för den, som visade verkligt geni. Om
någon af professorerna begärt att få läsa öfver krigsartiklarna,
skulle ban rent af förbjudit det, ty att släppa jurister på dem med sina
distinktioner, exceptioner och kommentarier vore just att beröfva
dem deras simplicitet och snabba exekution, hvari deras egentliga
styrka låge. Med sin vanliga skepticism ocli starka ovilja mot alla
spekulativa utläggningar tillägger ban: »Där gifves näppeligen
något exempel, att kommentarier tjäna till annat än att förvilla den
redigaste sak och att förmörka densamma i stället för att upplysa».
Han slöt belt dristigt med att säga, att hvad han anfört torde
bevisa, att Frosteri arbete icke var akademiskt och därför ej borde
belönas på akademiens bekostnad, hvilken behöfde sin notarie och
denne sin lön, som för öfrigt borde vara skyddad af akademiens
privilegier. Så starka skäl gjorde tillbörlig verkan, och allt hvad
Frosterus fick af K. Maj:t var sekreteraretiteln och fyra månaders
permission under ferierna.3
1 De tre första voro starka Hattar liksom Frosterus.
2 Höpken t. K. Maj:t 14 febr. 1763 (Höpkens skrifter, 2, s. 662).
3 K. Maj:t till kanslern 29 mars 1763 (orig. i kons. arkiv). Först
1769 (1. 8 dee. fick Frosterus ständig tjänstledighet för sitt arbete, hvars
första del utkommit 1765 och hvaraf den andra utgafs 1770.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
