Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
I några frågor har konflikten framträdt starkare. Konsistoriet
hade tyckt sig finna, att dess utmärkte ombudsman, den
skicklige juristen Olof Rabenius, vore väl förtjänt af en förbättring i sina
villkor och, då det ansåg opraktiskt och nästan ogörligt att
åstadkomma ökningen genom att tillägga honom en viss procent af
hvarje process värde, föreslagit en stegring i hans fasta lön. Det är
möjligt, att Höpken var mot förslaget ensamt af rent principiella skäl,
men det förefaller högst sannolikt, att ban i förslaget vädrat en
afsikt hos konsistoriet att gynna Rabenius, därför att denne hade
starka Mössympatier. Han upptog framställningen ej väl och lät
konsistoriet höra, att om det ånyo profvade sina skäl, skulle det
finna, att dessa aldrig kunde göra lycka på högre ort utan snarare
hafva motsatt verkan; metoden att betala besväret med vissa
procent af processens värde vore det naturligaste och vida nyttigare
och säkrare än den största ökning på den fasta lönen.1 Af ett
samtidigt bref från honom till Linné,2 för hvilken ban ofta utgöt sitt
hjärtas tankar, ser man, att han haft äfven andra skäl.
Konsistoriet skulle nämligen nyss förut,, då det afgifvit yttrande till
statskommissionen om möjligheten af att bereda lön åt Meldercreutz,
framställt sin räntkammare soin fattig, men nu, när det gällde
Rabenius, så vore den välmående. Han skref ock, att Rabenius,
som besökt honom på Ulfåsa, hade fått höra hans skäl och icke
kunnat vederlägga dem, men att denne dock låtit förstå, att ban icke
vore därmed lxulpen och att det såge ut, som kanslern mera ville
favorisera de sina vid universitetet än dem, som protegerade
Rabenius. Detta utfall gaf Höpken anledning att utbrista: »Det är
uti Upsala på lika sätt beskaffat som öfver bela Sveriges rike, man
tror altid at eget intresse eller personliga faveurer äro driffjädrar,
aldrig rätt, billighet och argumenter». Rabenius fick vänta, tills
prins Gustaf nästa år blifvit kansler, denne reglerade 5 dec. 1764
lönen så, som konsistorium föreslagit.
Den resolution, som Höpken afgaf i en stipendiefråga i strid
med hvad konsistoriet uttalat i densamma, behöfver däremot icke
tolkas som bevis på någon starkare dissonans i den ömsesidiga
beröringen, ban har där egentligen velat göra sin gamle vän Linné en
tjänst och kanske äfven visa öfverseende med en ung skicklig
läkares öfverträdelse af gällande lag. Saken var den, att en ung,
begåfvad medicine studerande Daniel Theel,3 som fått Helmfeldtska
1 Kons. t. Höpken 7 maj 17(13, ooli dennes svar 13 juni.
2 Höpken t. Linné (i juni 1763 (Ilöpkens skrifter 2, s. 16.).
3 Dan. Theel född 1744, emed. dr. i Rheims 1767, kirurgie dr. i
Leipzig s. å., 1772 öfverdirektör för Kirurgiska Societeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
