Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
bjuden blifvit, bar förorsakat en skyndsam och dyr afgång . . .
Föröfrigt utkomma här dagligen disputationer mot Novatorem hunc
Gottingensem1, som man rätt höfligt honom kallar. Från odiiun
tkeologicum bevare oss milde Herre Gud.» Den som icke minst
såg uppträdet med ovilja var Höpken. Han harmades, att
Wallerius ehuru rektor hållit honom i ovetenhet om bela saken, och han
lofvade att icke dölja sina tankar för honom vid det besök han
ämnade aflägga i Upsala.2 Han uppgifver ock själf, att han vid
detta tillfälle gifvit Wallerius en uppsträckning och påpekat för
honom, att ban dels stympat Michaelis satser, dels gifvit dem en
oriktig uttydning.3
Vi komma nu till Höpkens sista besök i Upsala, det längsta
som någon kansler gjort1 och intressant genom mängden och arten
af de frågor, som då behandlades. Att han redan före ankomsten
var fast besluten att nedlägga kansleriatet, torde få anses säkert;
ryktet därom var ute, men man visste icke i Upsala rätt, hvad man
skulle tro, då han icke under besöket gjorde någon offentlig antydan
därom.5 Uppenbart är, att han önskade gifva sitt sista besök en
särskild glans dels genom dess ovanliga längd dels genom att göra
effektfulla uttalanden i två brännande frågor och söka för deras
lösning träffa anordningar, som sedan kunde anknytas till hans
namn. Den förra, som rörde ungdomens undervisning och studier,
gör nödigt att först erinra om, att vid denna tid förefanns i Sverige
en rätt utbredd opinion, att ungdomen både till seder och studier
icke var, hvad den borde vara, och att största skulden härför
hvilade på universitetet, som icke rätt vårdade sig om studenternas
uppfostran och undervisning. Att äfven Höpken delat denna
å-sikt, är klart däraf, att han vid besöket i konsistoriet uttalade, vis-
1 Gjörwell påpekar (i K. Bibl:s Tidn., 1, s. 186) särskildt Walle-
rii d. 21 dec. 1767 (med Lyth som respondent) ventilerade afhandling:
Possintne sine fide salvari, qui evangelium sine sua culpa ignorant.
3 Höpken t. Linné 12 dec. 1763 (Höpkens skrifter, 2, s. 18).
3 Höpken t. S. Älf 14 fehr. 1769 (Ups. Bibi., G. 150: b), Höpkens
uppgift där, att Wallerius blifvit flat, skyllt på salig ärkebiskopen ocli
sagt, att han skulle gärna sett, att allt varit ogjordt, torde tarfva
någon modifikation, då man känner, hur orädd och envis Wallerius var.
Däremot kunde Höpken nog hafva rätt i, att Wallerius aldrig kunde
smälta, att Michaelis anbefallt Forskål hos konungen af Danmark.
4 Höpken vistades i Upsala från 31 jan. till 7 mars (Svenska
Mercurius mars 1764 s. 255). Protokollen vid lians besök i konsistoriet
4—20 febr. äro tryckta i Bih. 4, n. 56.
5 C. L. Kämpe till Lidén 10 febr. 1764 från Upsala (Ups. Bibi., G.
151): »Man tror så mycket mindre, att han ärnar taga afsked, som ban
tar en betydande del i allt hvad som förehafves.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
