Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
medfört, att universitetet inklämts i skolundervisningens tvångströja
i rak strid med dess ursprung och dess väsen att vara ett studium
liberale. Redan däri låg dess dödsdom, men det var i öfrigt
under-gräfdt från början, i det, som Höpken själf erkände, det endast
kunde få tillämpning på dem, som ingått i viss nation, men ej på
de förnämare studenterna, som höllo sig utom nationerna; och
här visste Höpken sig tydligen ingen utväg, ban affärdade den
frågan med den föga hjälpande förklaringen: »stå de under
privatinformation, blir informatorn för faculteten ansvarig; äro de sina
egna, stånde de själfva till redo när det påfordras».
Man har svårt att tro, att professorerna icke sågo programmets
svagheter och svårigheterna för utförandet, men för ögonbhcket
låtsade de ej därom, utan förklarade sig godtaga detsamma. Och
på grundval af Höpkens uttalande samt med föga afvikelse
utarbetades ett förslag, som redan den 29 februari låg färdigt, och
därpå, åtföljdt af filosofiska fakultetens betänkande om de fordringar,
som de olika adjunkterna i dess fakultet borde uppställa i de
tilltänkta examina1 öfverlämnades till kanslern, som i sessionen den
5 mars förklarade sig gilla det. Hela förslaget kom dock att
stanna på papperet, det var så godt som dödfödt och förlorade med
Höpkens afgång hvarje utsikt till att blifva förverkligadt; det kan
dock här nämnas, att det förde till, att teologiska och juridiska
fakulteterna senare på året gåfvo konsistoriet underrättelse om
sina adjunkters undervisning.3
Den andra stora frågan, i hvilken Höpken hoppades kunna
lämna efter sig ett varaktigt minne af sitt intresse för
universitetets konsolidering, var den om universitetets ekonomi. Denna
kunde visserligen icke vid denna tid kallas dålig i den mening, att
icke inkomsterna i regel räckte att bestrida utgifterna, men den
var högt spänd, i det att årsbehållningarna icke voro stora och ett
fall i spannmålsprisen lätteligen kunde föra till ett deficit.
Orsakerna till finansernas ömtåliga ställning var den ofantliga extra
stat, som uppförts vid sidan af den ordinarie stat, som K. Maj:ts
bref af 1699 bestämt; denna extra stat hade kring 1762 stigit
därhän, att den utgjorde öfver hälften af ordinarie statens belopp,3 och
1 Studiebetänkandet af 29 febr. oeh filos. fakult:s yttrande om
adjunkternas undervisning äro tryckta i Bih. 4, n. 57 och 58.
2 Jurid. fakult:s förslag finns i kons. prot. 13 okt., teol. fakult:s af
IS okt. är tryckt hos Cornelius 2, s. 9—10.
3 Enligt Rudas ofvan (s. 359 not 3) anförda generalöfverslag af
20 febr. 1702 utgick ordinarie staten (benådningen inberäknad efter
9 dlr. smt. tunnan med 48,354 och extrastaten med 27,588.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
