Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
som annars nästan oemotståndlig; äfven den mest spränglärde och
torre professor kunde ej göra sig fri för dess förtrollande makt,
flertalet såg med verklig beundran upp till sin krönte beskyddare.
Den första professorsutnämning, med hvilken prins Gustaf fick
beröring, är ej utan sitt intresse. Efter professorn i praktisk
filosofi L. Dahlman, som aflidit den 23 aug. 17G4, anmälde sig ej mindre
än nio sökande, de flesta med vidt skilda studier,1 ingen dock så
främmande för ämnet som den nyss till professor Borgströmianus i
privatekonomi utnämde Johan Lostbom. När nu filosofiska
fakulteten helt naturligt ålade denne att prestera det specimen för
professuren, som K. Maj :ts bref 18 nov. 1748 ålade sökande, som icke
presiderat för afhandling i professurens ämne, besvärade han sig
hos kanslern på den grund, att han ansåg ämnet för sin professur stå
i innerligaste samband med den praktiska filosofin; den ekonomiska
vetenskapen vore ej annat än en tillämpning af sedeläran, en rätt
oeconomus practicus måste alltid tillika vara moralist, vidare var det
blott en transport han begärde, slutligen fann ban den specimenstid,
som konsistoriet utsatt, vara alldeles för kort. Fakulteten nedgjorde
besvären i en verkligt dräpande förklaring.2 Ekonomin vore en ti
11-lämpning af naturkunnigheten, ej af moralen, med den senare hade
den lika mycket eller lika litet att göra som hvarje annan vetenskap,
och den moralitet, som man måste förutsätta hos hvarje människa,
särskildt hos en lärare, gjorde honom icke därföre kompetent till en
professur i praktisk filosofi, lika litet som den kristendomskunskap
en hvar måste äga gjorde honom skicklig att bekläda en teologisk
professur; därmed förfölle Lostboms anspråk på transport, då ju
ämnena vore så vidt skilda. Hans klagan öfver för kort
specimenstid vore så mycket besynnerligare, som den utsatta tiden vore just
den som lagen föreskrifvit, hvarom han, som sedan sex år var
professor, ej borde kunna förebära okunnighet. Konsistoriet i sin ordning
brydde sig så litet om besvären, att det (30 nov.) satte förslaget utan
att afvakta kanslerns resolution å Lostboms påminnelser. Förslaget
fick emellertid hvila, då kanslern den 3 dec., med ogillande af
Lostboms besvär i öfrigt, gaf honom ytterligare specimenstid men blott
af fjorton dagar. Som villkoret var så godt som omöjligt att
uppfylla, återtog nu Lostbom sin ansökan, men var tillika nog oförsynt
’ Sleincour var adjunkt i fil. fak:n, akad. eekreter. Boudrie hade
varit docent i ämnet, C. J. Ahlström var det, men Rabenius var jurist,
Victorin docent i teologi, de öfriga utom Lostbom voro filologer.
2 Fakultetens förklaring 14 nov. är till större delen tryckt i Schücks
program 1911 vid Ilägerströms installation, där hela ärendets historia
tecknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
