Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Neander aflidit under tiden den 24 september, gick deputationen in
till riksdagen den 22 oktober och omförmälde det lidande, som denne
undergått, men saken kom icke längre, vare sig Neanders död af
sig själft gjorde slut på striden, eller det vidlyftiga upplysande
anförande, som universitetets representant Johan Anmell höll i
prästeståndet, tillräckligt ådagalagt, huru obefogadt anspråket varit.1
Sällan torde en befordringsfråga kostat så mycket bläck och
papper samt så upprört sinnena vid universitetet, som den välbekanta
striden mellan teologie professorerna Mathesius och Hydrén om
primarie professors-platsen.2 Domprosten Mathias Asp hade aflidit
8 juli 1763. När konsistoriet den 25 febr. 1764 företog sig att
upprätta förslag till efterträdare, satte teologiska fakulteten (Clewberg
och Anmell, de tre öfriga teologerna voro ju sökande) på förslag
Mathesius, Hydrén och N. Wallerius med åberopande af »den ordning
som deras sins emellan för tiden ägande tour med sig för»; hela det
öfriga konsistoriet åter, utom Berch, som anslöt sig till teol.
fakulteten, satte Hydrén fore Mathesius. Men äfven dess motivering
grundade sig egentligen på tjänsteåldern, ehuru det räknade
tjänsteåren olika med fakulteten,3 om den vetenskapliga skickligheten talades
icke det ringaste. När Höpken den 9 mars 1764 inlämnade
voterings-protokollet hos K. Maj:t, satte han Mathesius främst, följande »den
ordning som deras sista fullmakter och vid akademien ägande tour
medgifver». Onekligen verkar det besynnerligt att nu se Höpken
åberopa ancienniteten, som han annars ogillade; man frågar sig
ovillkorligen, om han kanske anade den storm, som fasthållandet vid
Hyd-réns företräde skulle uppväcka. Ej mindre förvånar, att hvarken
fakulteten eller kanslern för att stödja sin sak åberopat den praxis,
som fakulteten hittills följt och som en kansler uttryckligen gillat,
1 Jag har ej haft tillfälle att i öfrigt granska riksdagshandlingarna
i denna sak. Amnells yttrande af 31 jan. 1700 finns i prästeståndets
arkiv, F. Bd. 77 n:r 320. Han redogör i minsta detalj för Neanders
förflutna, vederlägger utskottets ordande om docenternas »tillbörliga tour»
och drifver med det, därför att det indragit i målet professorer, som i
verkligheten voro döda, när förslaget sattes.
2 Striden är vidlyftigt tecknad af Th. Fries i Nordisk tidskrift 1910,
s. 110 ff.
3 Teol. fakulteten räknado från Mathesii utnämning till
biblioteks-amanuens 1732, en beräkning som konsistoriet ej godkände, hvaremot
detta tillgodoräknade Hydrén hans lektorsår i Gäfle 1729—1732. För
fakulteten tyngde tydligen mest tidpunkten för deras utnämning till
ordinarie professorer. Hydrén, född 1694, blef mag. 1728, docent 1729,
fil. adjunkt 1732, e. o. professor 1737, poeseos d:o 1744 och 1753 teol.
professor. Mathesius, född 1705, blef mag. och docent 1734, fi], adjunkt
1736, professor i grekiska 1737 och 1745 teol. professor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
