Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
att bifoga någon allvarsam varnmg eller antyda, att böter skulle
ut-kräfvas. — Den strid, som sedan som en följd af den föregående
uppblossade i anledning af att Hydrén icke godvilligt ville afstå sin plats
i domkapitlet eller prelektionskatalogen, ocb som blott ådrog bonom
en ny skrapa, måste jag för utrymmets skull förbigå. Äfven i den
afgick Mathesius som segrare. Nemesis vakade dock, ocb vi skola
längre fram se, huru den drabbade bonom vid hans afgång från
professuren 1769. Så ändades denna bedröfliga tvist, som visar, huru
småaktig tiden var och huru rättslöst universitetet stod inför den
riksdagsfraktion, som hade makten.
Något därefter erhöll teologiska fakulteten en besk
uppsträck-ning af höga vederbörande, den var dock ingalunda oförtjänt. Det
gällde dess sätt att behandla teol. lektorn Anders Knös vid
tillsättningen af en teologisk adjunktur efter professor Kinmark. När
fakulteten den 7 jan. 1765 skulle uppsätta förslag, hade Amnell först
erinrat om Knös’ lärdom och 28 tjänsteår men fallit undan, sedan
hans kolleger, Clewberg, Hydrén och Kinmark,1 opponerat sig mot,
att en person utom universitetet skulle föredragas dess egna lärare,
och tillika uttalat farhåga för, att som platsen tills vidare var lönlös,
Knös skulle komma att begära lön. Härpå uppfördes å förslaget
fil. adjunkten L. Palmberg, v. lektorn i Gäfle teol. docenten E. J.
Almqvist och till sist såsom likställda v. bibliotekarien P. Arrhenius
och docenten i arabiska O. Doniey.2 Knös besvärade sig hos kanslern
öfver att han ej kommit på förslag. Häröfver afgaf fakulteten
förklaring,3 i hvilken den icke blott vidhöll det principiellt riktiga i att
icke gynna utomstående, då man hade inom sig fullt värdiga, som
dessutom här gått utan lön, medan Knös, som sedan länge suttit med
en god sådan, nu sökte tränga ut de andra från en billig befordran vid
universitetet, där de hittills tjänat för blotta hoppet. Fakulteten
underkände värdet af teologie licentiatexamen i allmänhet jämförd
med disputationsspecimina, hvarjämte den antydde, att Knös’
disputation för licentiaten blott innehölle summarier af hvad andra
författat, och slutligen uppgräfde den ur sina protokoll den gamla
historien om, att Knös i sin gradualdisputation röjt sin böjelse för
egna och nya meningar jämte en äfventyrlig lärometod.4 Kanslern
fäste icke något afseende vid Knös’ besvär och utnämde den 11 februari
1 Mathesius höll sig nu borta från fakultet och konsistorium.
2 P. Arrhenius och Domey fingo 2 röster hvar, ocli som Amnells
fordran på utslagsröst underkändes, förblef oklart, hvem som hade tredje
rummet.
3 6 febr. 1764 (orig. R. Ark.).
1 Om fak:s angrepp på Knös’ disputation se ofvan 184 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
