Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
förunderligt nog Domey, som knappast fått rum på förslaget.1 Knös
ingick då till K. Maj:t den 11 april 1765 ock redogjorde för det
partiska sätt, hvarpå teologiska fakulteten behandlat honom, samt
begärde att i anledning däraf få sig tillförsäkrad rätt att framdeles
uppföras på akademiska förslag. Med skicklighet och styrka vederlade
han, hvad fakulteten anfört om honom i sin förklaring till kanslern,
och uppvisade det ensidiga i dess sätt att tolka författningarna;
skrifvelsen var klar, bevisande och affattad i lugn och värdig ton.
Detsamma kan icke sägas om fakultetens därå afgifna förklaring, som
slingrade sig undan det, som var för henne besvärande, och äfven tog
sin tillflykt till sofismer.3 Först den 9 jan. 1766 aflämnade kanslern
handlingarna till K. Maj:t, och ännu ett år förgick, innan ärendet
företogs till slutligt afgörande. Hvarför den redan i augusti 1765
till makten komna Mössregeringen dröjde så länge med sin
upptuktelse, är mig obekant, när den omsider kom, blef den dock i stället så
mycket skarpare. Den 25 febr. 1767 föll det kungliga utslaget på
Knös’ besvär.3 I detta fick teologiska fakidteten veta, att den dom
hon fällt om Knös’ renlärighet på grund af hans disputation saknade
grund; denne hade icke blifvit vederbörligen öfverbevist om att
hafva framdragit i disputationen nya och egna satser i teologin,
tvärtom hade denna, som ventilerats under presidium af en för solid och
sund lärdom känd professor, vunnit beröm ocb erkännande så af
in-som utrikes lärde. De tjänster, som Knös sedan beklädt i kyrkans
ocb skolans tjänst till sina förmäns nöje, samt hans inför fakulteten
aflagda teologie licentiatexamen bestyrkte ytterligare hans
renlärighet. Därmed fürfölle den grund, hvarpå fakulteten 1765 stödt
sitt uteslutande af honom från förslaget, och som detta uteslutande
inneburit en för Knös’ heder ocb goda namn mycket förklenlig
tillvitelse, skulle fakulteten stå honom till ansvar, om han yrkade det.
Då vidare fakulteten icke blott uttalat den åsikten, att ej andra
än de, som tjänade inom verket, borde föreslås till akademiska
tjänster, en åsikt, som alldeles strede mot författningarna, hvilka sade,
att den skickhgaste och värdigaste borde befordras, oafsedt om ban
vore i eller utom verket, och att teologie licentiater hade företräde
1 Om kanslern förbigått Palmberg (hvilken för öfrigt i hela Gustafs
tid tyckes varit föremål för hans ogunst), vore därom ej så mycket att
säga, men besynnerligare var, att han förbigick Almqvist, som han ju
25 år senare befordrade dirokt frän landtpastorat till professur. Under
Domey’s utnämning tror jag, att man kan spåra inflytandet af
Ilattvän-liga gynnare.
2 Knös’ besvär af 11 april och fakult:s förklaring af 7 nov. finnas
bilagda kanslerns skrifvelse till K. Maj:t 9 jan. 1766,
3 Bih. 4, n. 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
