Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
till teologiska professurer, utan fakulteten ock underkänt Knös’
ådagalagda vetenskapliga förtjänster, kade hon gjort sig skyldig till ett
vrångt begrepp om befordringsrättigheterna och akademins väl.
Hon skulle därför erhålla en allvarsam föreställning och befallning,
att då tillfälle yppade sig icke som hittills betaga Knös rätten att
komma på förslag. Den bistra skrifvelsen var väl till icke ringa del
afsedd att erinra om vådan af att förgripa sig på den, som kunde påräkna
de herrskandes skydd, kanske där ock har legat i den en snärt åt
prinsen-kanslern, som ju icke tagit hänsyn till Knös’ rättvisa sak.
Knös fick icke mycket godt af den protektion, som nu lofvats honom,
ty när han 1770 omsider lyckades få andra rummet till den då lediga
professuren efter Matkesius, voro Hattarna vid makten och Daniel
Annerstedt, som stod på det tredje rummet, fick då platsen.
Den professur i praktisk juridik, som K. Maj:t 1747 på kanslerns
förslag inrättat åt Fick, men som, efter att riksdagen 1756 beslutat
dess eventuella indragning, försvunnit vid Ficks död 1761,
återställdes nu genom riksdagens åtgärd. Lämplig person att bekläda den
saknades icke, ty det hade visat sig, att universitetet i sin ombudsman
Olof Rabenius ägde en jurist af första rang, redan väl känd både som
författare och lärare;1 det anseende och förtroende denne förvärfvat
som sekreterare i riksdagens justitiedeputation predestinerade
honom på visst sätt för platsen, då han tydligen delade Mössornas
politiska åsikter. Den 25 augusti 1766 ingingo ständerna till K. Maj:t
med en skrifvelse, i hvilken de påpekade, att som rikets lagar och
författningar växt till en massa, som intet minne förmådde längre
beherrska, vore det nödvändigt att öfver dem, särskildt beträffande
rättegångsväsendet, låta utarbeta ett kort sammandrag efter
framlidne lagman Abrahamssons metod i hans arbete öfver landslagen,
utan att dock därför det nya arbetet skulle anses som ägande någon
publik auktoritet. Då nu grundlig akademisk lärdom samt
kännedom om rikets författningar och rättegångsväsen erfordrades härför
och dessa egenskaper voro förenade hos Rabenius, borde uppdraget
anförtros åt honom och han till uppmuntran förses med en professur af
samma art och med samma förmåner, som den Fick i tiden innehaft,
och vara bunden af samma instruktion, som utfärdades för denne.
Till allt detta gaf K. Maj:t sitt samtycke den 3 september och ut-
’ Redan 10 juni 1762 hade dåvarande docenten Rabenius i ett till
kanslern ingifvet memorial, hvari han begärde få gifva privata kollegier
i juridik, uppkastat ett lielt program för de discipliner, som nu saknade
representant och genom hvilkas behandlande han ansåg sig kunna
utfylla luckorna i den fåtaliga fakultetens undervisning. Sannolikt
syftade han redan då till en personell professur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
