Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
fällig kontroll hos lärarne. Universitetet å sin sida ansåg sig
utsatt för ett alldeles ogrundadt förtal. I författningarna kunde det
icke upptäcka sådana brister, som kunde hafva medverkat till de
öfverklagade missförhållandena, och med godt samvete häfdade
professorerna, att de samvetsgrant fullgjorde sin lärarplikt. I
tidsandan, skolornas otillfredsställande organisation och hemmens
olyckliga uppfostringssätt sågo de orsaken till ungdomens brådska
att komma från universitetet och dess häraf framkallade
omogenhet i studier. Så alldeles säkert är väl dock icke, trots
hederligbeten och skickligbeten hos flertalet lärare, att icke universitetet
på ett eller annat område verkligen varit efter sin tid och stått
något isoleradt inför de nya starka strömdrag, som tiden hade att
uppvisa, särskildt på det filosofiska området. Det är ju betecknande,
att den begåfvade A. Schönberg omtalar, att då han lämnade
universitetet 1754 (ban var dock då blott 17 år), hade han, som studerade
juridik, icke i Upsala hört talas om sådana arbeten som
Montesquieu^ Esprit des lois eller Lockes märkliga arbeten.1
Allmänhetens missbelåtenhet med universitetet, bkasom dettas klagomål
öfver orättvist bedömande fortforo, och som vi minnas gaf det senare
luft åt sina känslor vid Höpkens besök, hvilket gaf honom
anledning att framkomma med sitt besynnerliga och föga välbetänkta
reformförslag att förvandla universitetets undervisning till en slags
högre skoluppfostran, med ett reglemente som för en kadettskola.3
Kritiken utifrån af universitetet lät sig ej nedtystas. Det var
säkerligen ej minst emot detta som den anonyma skrift var riktad, hvilken
utkom 1765 under titel: »Rikets nytta af välbelönte ämbetsmän,
tänkande informatorer och utvalde studerande»; i den ordades om
onödigheten af att undervisa i en mager rhetorica, konstig logica
och torr metaphysica, och latinet utdömdes som
undervisningsspråk. Ett dylikt anonymt anfall kunde man dock sätta sig öfver,
men retsammare var, då ett belt domkapitel ville gifva
universitetet förmaningar. Biskop Serenius i Strängnäs och hans
kapitula-res afläto nämligen den 8 jan. 1765 en skrifvelse till
Upsalakonsis-toriet3 med klagomål öfver, att de, som kommo från Upsala för att
söka tjänst i stiftet, befunnits vara väl svaga in pkilosophicis. De
välmenande råd till afvärjande af olägenheten, hvarmed
kapitlet i samma bref uppvaktade konsistoriet, hafva väl icke minst
bidragit till, att detta utan svar lade det till handlingarna, med den
’ Schönberg t. Lidén 3 sept. 1791 (Ups. Bibi., G. 151: p).
3 Se ofvan s. 385 ff.
-1 Bih. 4, n. 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
