Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
ironiska anmärkningen, att största felet låg väl hos kapitlet själft,
som hitsände illa underbyggda gymnasister.1
Där höjdes dock röster inom universitetet själft, som menade,
att äfven detta hade någon del i ansvaret för omogenheten hos dess
alumner. Johan Ihre hade i filosofiska fakultetens session den 23
okt. 1765 ansett sig böra påpeka, att de disputationer, som inlämnats
till hans censur såsom dekanus, varit författade af personer, som förra
året inskrifves som studenter, hvarför de ock varit därefter; detta
måste väcka släta tankar om universitetet, ty i landsorten kände
man sina hemfödingar och undrade huru de i sådan hast uppdrifvits,
för staten medförde det ock olägenheten af omogna tjänstemän.
Fakulteten erkände med Ihre själfva faktum, ehuru den tillika ville
nu uttala, att orsaken mest vore att söka dels i ungdomens brist
på medel, dels i anciennitetens betydelse vid befordran, hvilka
bägge omständigheter drefvo ungdomen att brådska; som saken fordrade
ett grundligt betänkande, kunde den dock ej genast behandlas. Ihre,
otålig öfver uppskofvet, vände sig då till prinsen-kanslern, som
remitterade ärendet till konsistorium den 26 nov., hvilket i sin
ordning öfverlämnade det till fakulteten. Här gjorde man sig dock
ej brådtom, hvilket gaf kanslern anledning till en skarp
påminnelse den 18 mars följande år. Detta satte fart i fakulteten, och
den 16 april 1766 tog hon frågan före. Sin mening
sammanfattade hon i ett yttrande af samma dag, hufvudsakligen hvilande
på det uttalandet, som den fine Karl Aurivillius haft.3 Det vore
sant, heter det, att studenterna aflade sina prof vid unga år och
skyndade bort att söka sig tjänst, men orsaken låge ej i
universitetets handledning, utan i det allmännas författningar (d. v. s.
tjänstebetänkandet af 1756), i skolornas efterlåtenhet, föräldrars ifver
att se sina barn befordrade, tidens smak och andras exempel. Det
hade varit annorlunda förr, då studenterna lågo här till 30:de eller
40:de året, dels emedan de icke kommo hit som barn, dels kunde
studera lugnt utan att behöfva frukta för plats i framtiden, ity att antalet
1 Kons. prot. 10 dec. 1765.
! Fakulteten förbigick dock några märkliga uttryck i Aurivillii
uttalande (koncept bland fakult:s acta), som jag anser mig böra omförmäla.
Aurivillius, som polemiserade starkt mot Ihre, hade t. ex. spetsigt anmärkt,
att denne flere gånger själf tillåtit dylika disputationer, ja 1751 låtit
Henning Gyllenborg, som blott var 12 år gammal, att disputera. Han
påpekade ock, hur tidens dyrhet inverkade, i det att hvad som för 15 à 20
år tillbaka räckte till en students underhåll i flere år, nu ej förslog i ett.
Slutligen ville han ej medgifva, att disputationerna pro exercitio
försämrats eller voro sämre än de borde vara, snarare utvisade de tydliga
framsteg mot i forna tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
