Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
af platser svarade mot studentantalet, nu åter kunde magistrar gå
tio till tolf år ohulpna, och tidens befordringssätt gjorde, att alla
skyndade bort. Häremot vore man vanmäktig, ty utsikten af en
brödlös ålderdom talade starkare än alla lärarnes föreställningar.
Mången ungdom kunde för öfrigt vara tidigt utvecklad, och man
kunde väl ej kvarhålla alla lika länge utan afseende på olika
begåfning. Man finge ej heller begära, att hvad ynglingarna själfva
sam-manskrefve innehölle något nytt eller ländande till vetenskapens
tillväxt. Hufvudfrågan vore emellertid nu, hvad som kunde göras
för att hålla omogne tillbaka från att disputera i förtid. Ett godt
sätt vore att först visa stränghet vid specimina stili, och att en
professor vägrade presidera för en underhaltig afhandling, då
behöfdes ingen vidare författning, oc.h det blefve då icke universitetets
utan andras fel, om olärde befordrades till publika sysslor. Något
osäker var väl fakulteten på effektiviteten af sitt förslag, efter som
den dock tillika omnämner, att strängheten lätt kunde föra till, att
studenterna sökte sig till ett annat universitet, där det gick lättare
att vinna sin önskan, eller ginge direkt till stiften, där de kunde
få börja tjäna utan akademiskt prof. — Säkerligen har detta
betänkande starkt bidragit att fästa prinsens uppmärksamhet på
studieförhållandena. Än mera blef väl detta dock fallet, då ett halft år
senare kanslipresidenten grefve C. G. Lövenhjelm höll sitt märkliga
tal i Vetenskapsakademien den 21 januari 1767 »om ungdomens
uppfostran i ett välbestäldt regemente».
Lövenhjelm tvekade där icke att afslöja de svåra bristerna
i ungdomens uppfostran, i det förmögnare föräldrar sällan satte
sina barn i de allmänna skolorna vid sidan af de medellöses barn,
hvarigenom de kommo att sakna barnens starkaste driffjäder,
täflan med jämnåriga; allt skall nu ske genom privatinformation, hvars
otillfredsställande art han obarmhärtigt gisslar och därvid ej spar att
säga bittra sanningar om föräldrarnes högfärd och dumhet. Om
den ungdom, som inskrifves vid universitetet, säger ban, att dess
hela kunskap består i att någorlunda kunna uttyda en latinsk auktor,
nya testamentet på grekiska och kanhända läsa hebreiska innantill
med punkter; kommer därtill någon liten kunskap i matematik,
historia och geografi, passerar ynglingen för ett underverk bland
kamraterna; de lefvande språken känner ban däremot icke och saknar
öfning i latin. Om universitetets undervisning uttalar
Lövenhjelm sig skarpt. Läraren tror sig hafva fullgjort allt, då han läser
sin timma, lärjungen, om ban sitter där på sin bänk. Förhör
anställas visserligen, men där finnas merendels alla lika skickliga och alla
få belöningar; vägen till äran göres jämn och maklig. Att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
