Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43f>
des af Melander och Berch. Den förre framhöll, att studenten ej
behöfde ödsla sin tid på föreläsningarna, han borde själf få
bestämma, hvilka han ville afhöra, i sin examen borde han ådagalägga
grundlig insikt i sina hufvudstycket men ej heller få vara fullkomligt
okunnig i de öfriga. Erfarenheten hade ock visat, att de, som varit
synnerligen skickliga i sitt hufvudämne, också gjort bättre besked
för sig i de öfriga, än de, som icke drifvit något specialstudium; den,
som icke hade tillräcklig begåfning för att fördjupa sig i ett ämne,
blef ej mera värd för det ban finge vara okunnig i mycket.
Uppenbarligen var Melander rädd för, att matematiken skulle alldeles
skjutas åt sidan af flertalet. Berch ansåg de filosofiska studierna vara
universella och därföre böra vara grundläggande för alla
fakultetsstudier; en blifvande jurist kunde visserligen umbära grekiska och
hebreiska, poesi, mytologi m. m., men han behöfde latin, historia,
geografi, aritmetik, geometri och theologia dogmatica, och för
ekonomin (Berchs eget ämne) behöfde han äfven matematik, fysik, kemi,
naturalhistoria m. m. — De förberedande examina för läkarne i
teologiska och filosofiska fakulteterna och i statsrätt ville Linné, i
tydlig motsats till Berch, hafva bort, läkarnes kurs vore ändå nog stor.
Ingen annan uttalade sig härom, det är dock märkligt, att en biskop,
Serenius i Strängnäs, har vågat påpeka onödigheten för en
blifvande magister af att undergå obligatorisk pröfning i statsrätt, publik
och privat ekonomi samt kemi.1
Mot det allmännare missförhållandet, att förmögnare familjer
ej satte sina barn i de offentliga skolorna utan höllo sig privata
preceptorer, höjdes många starka protester. Bergman hade erinrat,
att barnen kunde i skolan få lära sig, att endast dygd, flit och snille,
ej titlar och förmögenhet, gjorde skillnaden människor emellan. Detta
allmänna uttalande tillfredsställde icke den stränge Sleincour, han
skärpte det med att säga, att frälsemannen icke borde räkna för en
skam att gå samma väg som andra, »och lärer den», säger ban,
»al-deles bortglömma vårt regeringssätt och konstitution, som ingifver
någonslags högmod samt bidrager till mycken annan skillnad
emellan medborgares barn, än den förstånd, dygd och arbetsambet
bereder ocb underhåller». Den ovilja mot högmodet hos tidens adel
och dess företrädesställning, som omisskänneligen ligger i dessa
ord, en ovilja, som ju starkt framträdde vid denna tid, allteftersom
Mösspartiet utvecklade sig till ett ofrälse oppositionsparti, har
säkerligen dikterat de skarpa utfall, som samme Sleincour och Rabenius
gjorde mot den dåtida ungdomens karaktär. Då flertalet profes-
1 Se Bih. 4, s. 306.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
