Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
sorer endast liade godt att säga om studenternas vandel i allmänhet,1
synes mig sannolikt, att i dessa bägge herrars bittra ord ligger ett
uttryck för deras politiska sympatier, och att de hufvudsakligen
af-sågo de adliga ungdomar af Hattpartiets familjer, som besökte
Upsala, hvarföre de nu begagnade tillfället att, såsom själfva starka
Mössor, gifva luft åt sina partikänslor, utan att jag därföre på något
sätt vill fördölja, att moralisten Sleincour alltid ådagalägger en stark
afsky för all sedlig depravation. Denne tyckte sig nu finna, att af
den förvända uppfostran som rådde i hemmen och af det allmänna
tänkesättets förvildning hade följden blifvit en fullständig
upplösning i ungdomens rättsbegrepp; stadga och dygd vore sällsynta,
hvaremot väld, egennytta och skadliga partier mest öfver allt
förmärktes; »nu är then allmänna skatten», utbrister han, »the enskiltas
arfvegods, republiquen blifver ett rof, och tliess styrka är ingen annan
än någre invånares välde och allas själfsvåld». Rabenius uttrycker
sig lika starkt. Hos den ungdom, som nu växer upp, ser han icke annan
ambition än att med sina kamrater täfla i yppighet. Den
skiljaktighet i tänkesättet och den under förställd höflighet beslöjade ondska,
som nu visar sig, vore vida sämre och vida farligare än det forna
ohyfsade men dock uppriktiga studentskicket; veklighet, öfverflöd
brist på verklig hederskänsla och på gudsfruktan visade sig på
mångahanda sätt, ordning och lydnad voro försvunna, så att »om de gamle
stodo upp, skulle de tro sig komma i en annan verld». Säkerligen
hafva dessa filippiker icke klingat behagligt i kanslerns öron.
öfver den brådska i studierna, som blifvit ett verkligt lyte vid
universitetet, och öfver den härur flytande omogenheten hos den
ungdom, som lämnade detsamma, höjde nästan alla professorerna bittra
klagomål. Ihre anmärkte, att trots det att inskrifningsantalet icke
minskats, hade studentnumerären sjunkit till en fjärdedel af hvad
den var för trettio år sedan. Alla ansågo universitetet sakna all skuld
i missförhållandet, det var anciennitetsprincipen vid befordringar,
som orsakat det onda. Ämbetsexamina, till hvilka flertalet
kon-sistoriales nog icke hade ett godt öga, sades uträtta föga, så länge
kollegierna ej gjorde dylika till absolut nödvändigt kompetensvillkor
för inträde i desamma; Berch ansåg till och med, att de rent af kunde
afskaffas, sedan kollegierna 1766 fått sig ålagdt att hålla
inträdesexamen, så mycket mer som den korta tiden för förhöret gjorde dem
1 Lostbom liar visserligen några ord om att fritänkeri och en odygdig
lefnad tagit öfverhand, jämte en ovana att säga bons-mots om religionen;
men teologernas uttalanden riktas icke mot något allmänt sedefördärf,
ehuru de i sina väl salvelsefulla uttalanden orda oin behofvet af kontroll
öfver studenternas religionskunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
