Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4ö I
nu var besatt med Hattar, beviljades visserligen afskedet, men
med det bittra tillägget, att »som bemälde doktor icke kan anses
såsom varande verklig domprost ocb pastor i Upsala stad», kan
K. Maj:t icke annat än entlediga bonom från sätet i bägge
konsistorierna. Om som sannolikt är teol. adjunkten D. Annerstedt,
hvilken 1766 så ifrigt fört Mathesii talan och troligen af denne till
lön därför förhjälpts till riksdagsmannaskapet vid nu pågående
riksdag, kraftigt medverkat till afslaget å Mathesii önskan,1 låg
en verklig nemesis såväl däri som i att Annerstedt nu kom att
intaga hans plats. Denne borde därtill icke haft stora utsikter, men
kanslern och Hattarne hafva säkerligen velat belöna hans
riksdagsnit. Redan det är betecknande, att när Annerstedt begärdt’
sbppa att speciminera för professuren, tillstyrkte kanslern den 7
april detta hos K. Maj:t på den grund, att riksdagsmannakallet
hindrat Annerstedt att bereda sig, att ban skött professuren i
tvenne år »samt tvenne gånger redan praesiderat uti enahanda eller
analogue litteratur med den ledigvarande professionen»;2 än
tydligare blir det, när man betraktar, huru förslaget till platsen såg ut.
Detta sattes i prinsens närvaro 12 juni 1770 ocb utföll så, att
konsistoriet enhälligt med teologiska fakulteten i spetsen satte i första
rummet professorn i orientaliska språk Erik Hesselgren, i andra teol.
lektorn i Skara, den oss välbekante Anders Knös3 och i tredje
rummet Annerstedt. Hesselgrens utnämning borde väl synts vara
själf-klar sak, det var ju mycket vanligt, att filologerna i filosofiska
fakulteten belönades med en teologisk lärostol; själf har Hesselgren
emellertid ingalunda känt sig säker, såsom synes däraf, att han
påminde kanslern om de meriter ban ägde framför sina medsökande.4
Kanslern yttrade sig visserligen ej till förmån för någon af de sö-
1 A. Falle i bref t. brodern P. Falk i Petersburg fl sept. 1770 (Bergi-
anska saml. T. 16) säger bestämdt, att Clewberg och Annerstedt, bägge
riksdagsmän 1769, som borde stödt Mathesii anhållan, tvärtom så begått
saken, att denne fick rent afsked.
3 Detta var att färglägga saken väl starkt, då Annerstedts lilla
afhandling 1767 betitlad »Parallelismus inter linguam hebræam et
sviogo-thicain» endast med mycken hårdragning kunde göras till teologisk i
stället för filologisk afhandling, och hans andra disputation uteslutande
rörde svensk filologi.
3 Teolog, fakultetens ovilja mot Knös var ännu sådan, att den
hemställde d. 23 april till konsistoriet, om man icke, trots K. Maj:ts bref 25
febr. 1767 till Knös’ förmån (se ofvan s. 409), borde först förfråga sig hos
K. Maj:t, huruvida Knös ej borde speciminera för platsen; konsistorium
fann dock detta ej tillständigt (se kons. prot. 12 juni 1770).
4 Original utan dato i Ups. Bibi., F. 466. Man iakttage, att
Hesselgren räknades som Mössvän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
