Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
den lydelsen, att hvardera skulle behålla sin lön, tills lönen för
professuren i filosofi kunde tillfalla Christiernin.1 Om ändringen skett
rent af i förbiseende eller därför att K. Maj:t helt naturligt trott,
att öfverenskommelsen hade denna syftning, lämnar jag osagdt.
Christiernin protesterade emellertid genast, så fort han fått enskild
underrättelse om saken, han höll fast vid ordalydelsen i sin
öfverenskommelse med Frosterus, och att han således till sin död eller
sin transport från filosofiska professuren skulle bekålla juris
professorslönen med dess förmåner; bifölles ej detta, måste hela bytet
förfalla.2 Och han upprepade denna protest högtidligt, då det
kungliga brefvet om bytet upplästes i konsistoriet den 28 jan. 1772.
Förgäfves skref kanslern till honom, att det vore svårt att begära nytt
utslag af K. Maj:t, och att han finge göra upp saken enskildt, med
Frosterus.3 Christiernin höll i sig och gjorde i många år lifvet surt
för kanslern och konsistorium med sitt bråk i denna fråga. För att
förstå Christiernins envishet bör man erinra sig, att till hans
juridiska professur hörde ej blott ett något bättre prebendehemman
utan ock ett stort boställshus, och det var dessa han ville behålla.
Under frihetstidens sista riksdag gick universitetet lika litet
som förr fritt för välvilliga projekter och försök till intrång. Den
14 febr. 1772 aflat sekreta utskottet en skrifvelse med förfrågan, om
icke universitetet kunde åtaga sig bela kostnaden för stallstaten.
En dylik anhållan kunde icke annat än väcka oro i Upsala, ty
univer-versitetet hade hittills betalt föga öfver en tiondedel af institutionens
kostnad, och professorerna vore just ej särdeles förtjusta i bela
inrättningen. Konsistorium svarade därför den 2 mars, att det vore
obilligt att begära något dyhkt, då universitetet 1739 åtagit sig sitt
bidrag endast så länge dess stat det medgåfve, och att den
föreslagna åtgärden skulle säkerligen i längden bringa dess stat på
obestånd, det hade ju ock på ständernas begäran betungat sig med
åtskilliga inrättningar på extra stat. Utskottet kom icke igen, men
fyra månader senare väckte biskop Serenius samma förslag i
mindre sekreta deputationen.’1 Han ville dock bereda universitetet
ersättning på annat håll och föreslog därföre, att man skulle
indraga såväl den nu efter Frosteri död lediga professuren, som äfven
1 Ivungabrefvet i Bih. 4, n. 78.
5 Christiernin t. kanslerssekreteraren 27 dec. 1771. (R. Ark.).
3 Kanslern t. Christiernin 6 jan. 1772 (kons. acta). Frosterus hade
ingenting emot, att C. fick sin vilja fram, han var rädd, att om detta ej
skedde, skulle tjänstebytet gå tillbaka. (F. t. kanslerssekr. 31 dec. 1771
(R. Ark.).
’ Serenii memorial 20 juni 1772 i Bih. 4, n. 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
