Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•470
likt skulle till sist göra universitetet förhatligt för nationen. Häri
instämde Risell och prokanslern (Beronius), hvilken senare väl
erinrade sig, huru mycket lugnare det varit på hans tid för en trettio
år tillbaka, särskildt fann ban teologie professorerna
beklagansvärda, då de ju äfven hade att uppvakta i domkapitlet. Vid sessionens
slut befallde ock prinsen konsistoriet att inkomma med ett förslag
till konsistoriedivisioner »lämpade efter nuvarande tiders
omständigheter».
Konsistoriet brådskade dock icke, ty först den 15 april 1769
beslöt det att taga frågan i öfvervägande, professor Rabenius har
tydligen fått uppdrag att inkomma med ett förslag, ehuru
protokollet icke förmäler något därom. Redan 18 maj hade han sitt
betänkande färdigt.1 Han inledde det med en förträfflig historik
öfver konsistorieinstitutionens utveckling och de olika
reformförslag, som varit å bane, i hvilken han särskildt betonade, att
öfver-belastningen af konsistorium majus egentligen uppkommit
därigenom, att man i strid med konstitutionernas syftning alltmer
kring-skurit befogenheten hos minus; särskildt gällde detta ifråga om de
talrika ekonomiska målen, hvilka så småningom dragits öfver till
majus och efter tillkomsten af reglementet från 1699, som ju gjorde
alla ansvariga för universitetets ekonomi, samlats där i sin helhet.
Men lika klart som det vore, att alla borde taga del i frågor, som
rörde universitetets välfärd, lika klart vore väl, att mångfaldiga
ärenden förekommo, som icke behöfde samtliga 24 professorers
närvaro för att bli väl afgjorda, oafsedt att bisittarnes stora antal
ytterligare bidrog att förlänga sessionerna. Då nu beständiga
klagomål fördes öfver det odrägliga konsistoriearbetet och detta
verkligen upptoge en dyrbar tid (här anförde ban den beräkning jag
ofvan meddelat), kunde ingen tvekan uppstå om, att en reform vore
nödig. Då återstode frågan, huru denna skulle gestaltas. Att
här tillskapa något alldeles nytt fann han olämpligt, det, vore blott
att efterhärma nationer, hos hvilka denna böjelse blifvit till en
sjukdom, det vore ock onödigt, ty felet låg icke i själfva lagen utan i dess
snedvridna tillämpning. Toge man endast hänsyn till
konstitutionernas ursprungliga syftning och följde dem strängt, vore man
därmed inne på rätta vägen.
Han utvecklade därpå sitt förslag.2 Minus skall i första hand
1 Bih. 4, n. 75.
■ Detta sker dock visserligen icko med den klarhet i tanke och form,
soin man kunde vänta af en så skarp jurist; jag har måst, så godt det
låtit sig göra, återgifva resultaten af hans tankegång, Det måste i öfrigt
slå läsaren, att då han tredelar konsistorium i ett Minus, ett Majus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
