Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•472
aflat konsistorium därpå sin skrifvelse till kanslern,1 i hvilken det
med begagnande af Rabenii motivering tillstyrkte en reform af den
art, som denne föreslagit, dock med några smärre förändringar.
Hvad som slår i ögonen är, att konsistorium begynner med att
precisera hvad som hör till plenum, hvilket ju Rabenius underlåtit att
göra. Den mängd af ärenden, som man ville förbehålla detta, visar
å ena sidan, huru ogärna någon ville släppa ifrån sig rätten att
vara med om allt af vikt, å den andra huru litet man uppfattade
reformens innebörd; att försvaga majus var ju att sätta hela saken
på spel, och det var äfven härpå den framdeles gick ikull. Till
plenum ville man nämligen föra icke blott de verkligt stora för alla
gemensamma frågorna såsom kanslersval, professorsförslag,
författningsfrågor, disciplinmål, de stora ekonomiska frågorna m. m.,
utan man tog sig för att uppräkna en bel del mindre viktiga af
de sistnämda, som ovillkorligen bort vara majus förbehållna; de
blefvo så många, att det egentligen var intet kvar af dem för majus,
något dylikt hade väl Rabenius aldrig tänkt sig. Den enda direkta
förändring, som konsistoriet vidtog i Rabenii förslag var, att i minus
skulle en filosofie adjunkt inträda i stället för den medicinske,
hvarjämte rörande majus det tillades, att ena hälften af de valda skulle
vara ur den filosofiska, andra hälften ur de tre högre fakulteterna.
Så blindt var konsistoriet för förslagets brister, i synnerhet så som
detta gestaltade sig efter den olyckliga bestämningen af
plenimå-len, att det dock kunde för kanslern uttala som sin öfvertygelse,
att det skulle lindra konsistoriales från hälften af den börda de
hittills burit. Försiktigtvis anhöll det, att som man skulle försöka
sig på en ny praxis, förslaget till en början måtte få antagas på prof
under ett eller två år, hvarefter ett fast reglemente kunde
utarbetas. K. Maj :t gaf härtill sitt samtycke i bref till kanslern den 9 dec.
1771 med tillägg, att efter proftidens slut finge konsistoriet
inkomma till kanslern med yttrande öfver den verkan ocli nytta, som
projektet medfört. Vi skola i nästa kapitel bevittna den något
ynkliga historien om projektets saliga afsomnande.
Vi hafva hunnit till den sorghga frihetstidens sista skede, då
partifejderna bragte fäderneslandet nära randen af en afgrund, från
hvilken endast Gustaf III:s beslutsamma statshvälfning räddade
det. Partimotsatserna och deras egennyttiga tendenser hade
verkat upprifvande, ej blott inom statslifvet utan på alla
samhällsförhållanden, ja så genomsyrat alla samhällets lager, att deras
återverkan kan spåras öfverallt, äfven i universitetshfvet och på fa-
’ Bih. 4, n. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
