Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•473
miljeområdet. Det skulle vara i högsta grad intressant, om man
kunde lyckas någorlunda klart uppvisa den inverkan, som partifejderna
åstadkommit inom universitetet själft, ej minst hos den där
studerande ungdomen. Ännu är detta dock icke möjligt, ty de
enskilda handlingar, som skulle upplysa oss därom, äro icke bragta i
dagen, och man kan för öfrigt betvifla, om det någonsin blifver
möjligt, ty då man känner tidens förföljelseanda, kan man väl sätta
i fråga, om de enskilde vågat i sina bref uttala sig synnerligen
uppriktigt om de politiska förhållandena. En och annan
ljusstrimma belyser dock stundom det mörker, som för oss skymmer det
verkliga förhållandet med tänkesätten vid universitetet. Det lilla
jag kunnat finna antecknar jag här nedan.
Det intrång, som riksdagens politiska makt vid talrika tillfällen
tillät sig att göra på universitetsområdet, torde tydligen hafva
framgått af föregående framställning, likaså att kanslererna, äfven prins
Gustaf själf, ej sällan låtit sig bestämma i sitt handlingssätt af
politiska synpunkter. Men vi hafva ock sett, att professorerna själfva
ej så sällan sett universitetsfrågorna från partiståndpunkt och
låtit sig ledas af denna uppfattning ej blott vid bedömandet af sina
kolleger, utan ock när det gällt att tillsätta akademiska platser
eller i allmänhet förhjälpa någon till fördelar. Sannolikt hafva
åtskilliga haft föga sinne och lust för politiken och left blott för sin
vetenskap och sin undervisning, såsom den ädle Karl Aurivillius,
andra åter med filosofiskt förakt och half förtviflan åsett tidens
moraliska fördärf, såsom den stränge moralisten Sleincour, men
åtskilliga hafva ock lagt i dagen ett starkt utprägladt partisinne.
Detta kunde betyda mindre, när det gällde en sådan inan som Linné,
som egentligen lefde för sin vetenskap, men partisinnet bibragte
äfven honom ofta en skef uppfattning af personer och saker, som
gör att man måste med stor försiktighet mottaga hans omdömen.1
Till de stadiga Hattarne mot frihetstidens slut höra ock A. Berch,
Christiernin, Frosterus, D. Melander och ej minst dennes
observator F. Mallet.3 Till Mösspartiets anhängare hörde allt från första
början Johan Ihre. De starka hemsökelser, för hvilka ban i
anledning häraf blef utsatt, gjorde honom försiktigare, och han undvek
1 Med lians ojämförliga snille förenade sig den mest rörande nai-
vitet, som stundom gör honom oförmögen att se saker rättvist, där hans
politiska barnatro fått diktera hans uppfattning; i dylika 1’all generas
han ibland hvarken af logikens lagar eller författningars lydelse.
s Melaiiders och Mallets bref bära härom det tydligaste vittnesbörd,
de såväl som Frosterus hade ju ock sina Hattsympatier att tacka för
mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
