Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•485
Det fruktlösa försök, som filosofie kandidaterna gjort 1767 att
af Gustaf III såsom dåvarande kansler utverka sig rätten att få
använda hattar i stället för kransar,1 upprepades nu, men med lika liten
framgång. Årets promovendi tyckas först hafva gjort hos
kanslern en framställning, till hvilken varit fogadt ett tillstyrkande
af fakulteten,2 men denna har icke rönt hos Rudenschöld det
mottagande, som man hoppats, han har nog funnit bäst att icke hafva
någon del i saken. De läto sig dock ej afskräcka härutaf utan gingo
direkt till K. Maj:t.3 Supplikanterna, som begynte med floskulöst
smickrande ord om den sälla regementsförändringen, som
återgifvit riket dess frihet och själfständighet, motiverade sin anhållan
att få nyttja hattar »såsom ett ifrån uråldriga tider antaget
friliets-och hederstecken» med att inom öfriga fakulteter och i utlandet
hattar användes, och att fakulteten vid Baccaulaureatets afläggande
för mindre än 100 tillbaka brukat seden/ och att den därför hade
en hatt i sigillet. Att fakulteten nu stod på deras sida är alldeles
visst, ty när kanslern på K. Maj:ts befallning remitterade
supph-ken dit, uttalade den,’ att ehuru en dylik ansökan afslagits 1767
af kanslern, kunde den kanske nu tillstyrkas, ty i kanslersremissen
ägde man se ett uttalande af, att de politiska omständigheter, som
förmodligen vållat afslaget 1767, nu icke förelåge längre;
promo-vendis önskan vore i sig helt oskyldig, och de hade sedan långt
tillbaka uttalat den. Den invändning som kunde göras, att en
förväxling med teologie doktorernas svarta hattar vore möjlig, kunde
lätt undanrödjas, om magisterhattarna omgåfvos ined ett grönt
rynkadt band till minne af magisterkransen; några ledamöter
uttalade dock farhåga för, att 1767 års bref lade hinder i vägen
för bifallet. Det gick ock så, Gustaf III lät utan vidare lägga
supp-liken till handlingarna. Då man vet, hur road han var af
ceremonier och uppfinningsrik i den vägen, förefaller hans vägran först
litet egen, men han kan hafva haft flera skäl, först det, som ban
stödde sig på 1767, att han icke gärna rubbade ett mer än
hundraårigt bruk, vidare att hatten syntes honom erinra om ett af den nyss
vågat direkt förorda Mallet. L)å han d. 22 mars insände förslaget, gaf
han ej någon förord, men i bref till en statssekreterare af samma dag
förordade han Mallet (bref nu bilagdt kanslerns bref t. K. Maj:t).
1 Se Bih. 4, s. 230.
2 Detta framgår tydligen af den t. K. Maj:t ställda i nästa not
omnämda suppliken, ehuru något spår i öfrigt af en sådan fakultetens
skrifvelse till kanslern eller af ett tidigare yttrande af densamma föreügger.
3 Promovendis odat, supplik (juni 1773) i Bih. 4, n. 88.
4 Hvarpå supplikanterna här syfta är mig alldeles obekant.
5 Filos. fak. prot. 1 juni 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
