Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•490
miens stat, efter han var beredd att nöja sig med sin sekreterarelön;
kungliga förbudet af 10 juni 1739 mot e. o. professorers tillsättande
kunde så mycket mindre ligga honom i vägen, som detta stödt sig på
frihetstidens grundlagar, och dessa alla upphäfts genom 1772 års
regeringsform, hvilket ock kanslern erkänt genom att tillskapa e. o.
adjunkter.
Man har verkligen svårt att tro, att icke fakulteten i sitt
bjärtas djup helst skulle, undanbedt sig utnämningen, om den vågat,
men sannolikt har den anat, att detta skulle upptagas illa å högre
ort och därför hellre prutat på sin öfvertygelse än utsatt sig för
obehag. Men det saknades icke modiga män, som icke fruktade att
föra ett öppet språk. Torbern Bergman gick i spetsen. Han
framhöll huru obehöflig åtgärden var, då Upsala universitet räknade
flera lärare än de flesta andra universitet, och lärjungeantalet
snarare vore mindre än större jämfördt med forna tider, förutom
det att ett öfverflödigt stort antal föreläsningar gjorde mera skada
än gagn. Han kunde icke se, att den omständigheten, att Boudrie
innehade äldre fullmakt än öfrige med honom likställde, i och för
sig berättigade till någon särskild befordan, någon skulle ju alltid
vara äldst, och där funnos gamla adjunkter, som hade bättre rätt
än han att bli ihågkomna, ingen hade heller haft så rask befordran.1
Begärde denne också icke nu lön, skulle ju kansliets lönestat dock
alldeles rubbas och alltid den yngste därstädes komma att tjäna
utan lön. Sleincour utalade sig än hvassaie. Han sade rent ut, att
Boudries lärdom och insikter voro honom obekanta, men sökte
någon en ovanlig belöning, skulle han ock hafva ovanliga förtjänster
att uppvisa; för öfrigt anmälde sig icke hederliga män till någon
extraordinär kunglig nåd och behöfde det icke, då man hade en
konung, som själf uppsökte förtjänsten; en fåfäng rangsjuka borde
icke uppmuntras, den vore för ungdomen ett dåligt exempel och
torde mest hafva bidragit till det öfverklagade allmänna fördärfvet.
Med dessa två förenade sig Duræus, Karl Aurivillius och P. Ekerman.-
Man hade bort kunna förutse, att Boudries exempel skulle
verka smittsamt. Vid underrättelsen om hans steg skyndade
filosofiska fakultetens äldste adjunkt L. J. Palmberg3 att också utbed-
1 Vi minnas från ofvan, huru Boudrie 1701 vid ej fyllda 40 år fick
akademisekreterarplatsen genom riksdagens ingripande.
2 Man erinre sig från ofvan, att fyra af dessa uteslutit Boudrie från
förslag till poeseos professuren, de handlade således fullt konsekvent;
men Floderus, Melander och Lostbom, som då stått på samma sida,
röstade nu för en extra ordinarie professur.
3 Palmberg var född 1713 och blef adjunkt 1762, teol. licentiat 1771.
Utan att vara något snille var ban en lärd man, dock oupphörligt hemsökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
