Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•492
färdighet och en högst ovanlig advokatorisk talang, som
understöddes af en grundlig kännedom af lagar och förordningar i alla
deras detaljer och en förtrolig bekantskap med alla processens
irrgångar. Genom decennier skulle ban blifva ett plågoris för kanslerer,
kolleger och äfven studenter. Det bör dock rättvisligen erkännas,
att ban, trots allt detta, nog ändå i djupet var en rättrådig man,
ehuru passionen ofta skymde hans blick, likasom att han var en
plikttrogen lärare med verldigt intresse för sitt lärarekall och icke utan
en rätt god uppfattning af universitetsundervisningens uppgifter
i allmänhet.
Rudenschöld skulle tidigt få erfara, huru svår Christiernin var
att hafva att göra med, ocb knappast något år förflöt, under hvilket
dennes påhitt icke förbittrade hans lif. Redan omedelbart efter
Christiernins tjänstebyte med Frosterus liade kanslern fått en aning
om hvars andes barn den förre var,1 följande år skulle han än
nog-sammare erfara det. För att förstå den sammanstötning mellan
honom och Christiernin, som inträffade 1773, behöfvas några ord
till inledning. Konsistoriet hade genom utslag af 21 december 1771
ogillat en akademibondes, E. Ersson i östra Läby, anspråk på att
jämte sitt där innehafvande halfva hemman få öfvertaga äfven den
andra nu ledigblifna hälften. Bonden besvärade sig hos kanslern,
men sedan denne inhämtat konsistoriets förklaring af 29 april 1772
(å hvilken äfven Christiernin satte sitt namn, ehuru han icke
deltagit i utslaget af 1771), godkände ban konsistoriets förfarande.
Bonden besvärade sig då hos K. Maj:t, och det var, när
konsistoriet yttrade sig öfver dessa besvär den 24 febr. 1773, som
Christiernin kastade ut brandfacklan. Ehuru han varit med om
skrifvelsen a-f 29 april 1772, förklarade han nu i ett vidlyftigt uttalande,
att behandlingen af bonden varit orättvis, och beskyllde tilbka
universitetets ekonomiska förvaltning för att vara en »arbitraire
administration», från hvilken både konsistorium och bönder
behöfde befrias. Kanslern, förargad redan öfver inkonsekvensen i
Christiernins uppträdande, måste bli det ännu mera, som dennes
anmärkning ju såg ut som ett underkännande af hans eget utslag,
och ban aflät den 29 mars ett bref till konsistoriet, i hvilket han först
påpekade, att det stridit mot både lag och bruk, att Christiernin,
som icke deltagit i beslutet 1771, underskrifva förklaringen af 1772,
och att om detta i sig betydde mindre, vore det dock icke fallet med
dennes nu afgifna yttrande, som strede både mot god ordning och
aktningen för ban kanslersämbete, i det att det antydde, att konsis-
1 Se ofvan s. 401.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
