Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•494
Mellan Christiernin och Melander rädde en stark ovänskap.
Vi hafva sett ofvan, att Melander sökte särskildt fästa kanslerns
uppmärksamhet på Christiernins oskickliga uppförande, härunder
låg ett deras personliga mellanhavande. Konsistoriet hade den
6 juli 1773 dömt en ung stockholmare, den 18-årige Adolf Merkell,
till relegation för alltid, därför att han deltagit i ett våldsamt
nattuppträde riktadt mot stadens postmästares bostad. Christiernin hade
så godt som dikterat den stränga domen ock insatt i den, att Merkell
visat ringa flit och förstört sina föräldrars penningar på dryckenskap,
endast Floderus ock Lostbom hade föreslagit lindring till ett år,
efter Merkell var så ung, egentbgen förförts af sitt sällskap och
efteråt genast aflagt en uppriktig bekännelse. Kanslern lindrade ock
straffet den 30 juli till ett år, därvid säkerligen påverkad genom
starka föreställningar af Melander, hvilken redan som inspektor
för Stockholms nation måste göra allt för den olycklige ynglingens
sak. Men tilldragelsen fick ett efterspel. Melander, som icke tagit
del i domen, kade sedan i anledning af densamma haft några långt
ifrån tillständiga yttranden om Christiernin; så t. ex. hade ban
sagt om dennes votum »det lärer tillåtas mig att icke sätta minsta
tro till det, som herr professor Christiernin uti sitt votum utan bevis
anfört om denne ynglings liderliga uppförande före och innan ban
blef till detta oväsende förledd». Den uppretade Christiernin
stämde då Melander för konsistoriet, inför hvilket rannsakning häri hölls
hela hösten, alltjämt under fruktlösa försök till komposition
mellan de stridande, tills slutligen hela saken drogs inför Hofrätten. Att
följa den längre är icke behöfligt, jag har berört den för att uppvisa,
att stridslust icke saknades äfven hos andra än den bråkige
Christiernin.
Det var icke blott inför konsistorium, som de bägge
antagonisterna växlade hugg, Christiernin hade redan tidigare vetat att äfven
begagna sig af pressen för att komma åt några af Melanders
afhandlingar, som syntes honom gå i en materialistisk riktning, ock denne
underlät icke att utnyttja samma vapen. En i Upsala tidningen
för febr. 1773 införd anmälan af Melanders och Sven Wimmermarks
disputation: »An et quousque systema mundanum manum dei
emendatricem aliqvando sit desideraturum?», i kvilken afhandling,
med utgång från ett ställe i Newtons optika, det sattes ifråga, om icke
de i verldssystemet verkande krafterna till följe af deras egen natur
skulle slutligen, om ock efter en omätlig tidrymd, föra till själfva
systemets undergång, hade fört till en ganska häftig strid i tidningens
spalter mellan en Metaphysicus och en Mathematicus. Under den
förra pseudonymen dolde sig säkerligen Christiernin, under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
