Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•521
Året före Linnés död hade universitetet varit nära att förlora
ett af sina mest lysande namn, kemisten Torbern Bergman, som
fått ett frikostigt anbud från konungen i Preussen att erhålla en
väl aflönad plats vid Berlinerakademien. Dylika anbud hade
äfven förut gjorts till den tidigt europeiskt ryktbare mannen,
redan 1768 hade ban fått kallelse till Petersburg och 1771 till Spanien,
där man rent af erbjöd honom att själf bestämma sina villkor, men
Bergman hade icke lyssnat till anbuden,1 när dock i april 1776
ofvannämda anbud kom från Berlin, uppstod hos honom stor tvekan.
Hans ekonomiska ställning var långt ifrån god, och det kändes tungt
att år efter år förnöta en stor del af sin tid på undervisning i
elementerna, då han visste med sig hvad han kunde göra för vetenskapen,
och slutligen var hans hälsa så allvarligt angripen genom
omåttligt arbete i en för densamma farlig lokal, att han icke ansåg sig hafva
lång tid att lefva, om ban skulle fortsätta med den nötande
akademiska undervisningen och samtidigt söka fylla vetenskapens kraf.
Grunden till sin ohälsa hade ban tidigt lagt redan 1769, då ban på
vårterminen läste proberkonsten med 15 lärjungar. Han har själf
vältaligt tecknat hvad detta innebar för kraftprof på hälsan.2
Onsdagar och lördagar stod ban från 2 på middagen ofta till 11 à 12 på
natten i det dragiga laboratoriet med dess kalla stengolf, och detta
under en ovanligt sträng vinter, ban var efteråt så genomkyld, att
han icke kunde blifva varm och somna förrän mot fyra på
morgonen. Han återvann sedan aldrig hälsan och hemsöktes ibland
af så svåra lidanden, att det måste fordrats en särskild energi och
en lefvande pbktkänsla för att ändock fortsätta med ett aldrig
hvilande arbete. Under sådana omständigheter måste ett dylikt anbud
som det från Berlin synas i hög grad lockande, lian kunde ju i så
fall få hängifva sig uteslutande åt vetenskapen, spara sin hälsa
något och känna sig fullt betryggad i ekonomiskt afseende, ty man
bjöd honom 2,000 rdr. årligen och allt hvad som fordrades för hans
vetenskapliga arbete, under det lian här blott hade något öfver 300;
för sitt fosterland och sitt universitet hade han ju gifvit mer än de
fleste och tillskyndat det ej ringa ära. Länge stod ban dock
tveksam och behöll hemligheten för sig, först i februari 1777 ansåg ban
sig böra yppa den för Wargentin och begära hans råd. I brefvet
betonade ban, att han väl kände sin plikt mot konung och
fädernesland, men å andra sidan ock, att han i bägges tjänst förrättat ett
långt och trälsamt arbete vid universitetet, och att han härpå
offrat sin bästa ålder, sin hälsa och allt hvad han förtjänt utan annan
1 Bergman t. Wargentin 18 febr. 1777 (orig. Vet. Akad. Bibi.).
s Bergmans utkast till en själfbiografi (Ups. Bibi., X. 255: 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
