Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•522
utsikt än att säkerligen icke härda ut öfver fem eller sex år till; nu
erbjöds honom tillfälle att i lugn hängifva sig åt sin uppgift, ban
kunde ej tro, att konungen skulle onådigt upptaga, om han skänkte
sitt öfriga Hf åt vetenskapen, ban skulle så ock slippa att genom
sin verksamhet här blott öka sina ovänners bitterhet.1 Med
bestörtning mottog Wargentin underrättelsen, han erkände riktigheten af
mycket, som Bergman anfört, men besvor honom att öfvergifva
tanken, ban slöt sitt bref med den vackra versen: »Uti titt land tu
blif och bo». Samma oro uttalades af flere, hemligheten kom
nämligen snart ut, C. F. Scheffer och Johan Alströmer skrefvo varma
bref och afstyrkte. Den som naturligen blef ej minst bestört var
Rudenschöld, hvilken som kansler godt förstod, hvilken förlust
som förestod universitetet, han skref till Bergman (28 mars) och
gjorde föreställningar samt omnämde, att han meddelat sig mecl konungen,
som uttryckt djup oro och uttalat den förhoppning, att dock
universitetet skulle kunna öka Bergmans förmåner. Denne svarade,2
att ban hade två hufvudsakliga skäl att antaga anbudet, det ena
att ban tjänt i 19 år, hvaraf mer än hälften som lönlös, och
därunder slitit ut sig för att kunna existera, i det han ibland måst gifva
7—8 lektioner om dagen; det andra skälet vore att den ringa lönen
i Upsala icke satt honom i stånd att sörja för sin hustru ens så mycket,
att hon hade tak öfver hufvudet, då han fölle ifrån. Rudenschölds
svar härå kom honom dock att uppgifva hvarje tanke på flyttning.
Denne meddelade nämligen den 21 april, att konungen betraktade,
det preussiska anbudet som en förolämpning mot sin person,
likasom ban icke skulle förstå att uppskatta sina lärdes värde; han
vore villig att ej blott sörja för pension åt Bergmans änka, utan
äfven att förbättra hans egna villkor, men han ansåge sig ock hafva
ett visst anspråk på Bergmans tacksamhet för allt hvad han gjorde
1767 för att genomdrifva hans utnämning, i det ban då infann sig i
rådet och lade allt sitt inflytande i vågskålen för att drifva
Bergmans sak igenom. Underrättelsen om, att konungen tog saken så
djupt, och att han vore villig att göra hvad göras kunde, bestäm-
1 18 febr. 1777 t. Wargentin (orig. Vet. Akad. Bibi.). Alla öfriga
handlingar i frågan som jag användt äro tagna ur Bergmans egen
samling af dylika rörande hans tilltänkta flyttning (Ups. Bibi., G. 21: b),
utom ett bref från Gjörwell t. Warmholtz 14 april 1778 (Bergianska saml.,
T. 18). — De ovänner Bergman syftar på äro väl hans företrädare J. G.
Wallerius ocli assessor G. von Engeström, om hvilkas fiendskap han ofta
talar i sina bref; Linné, som han alltid betraktade som sin vedersakare,
var nu så utsliten, att Bergman svårligen kunde i detta ögonblick tänka
på honom.
2 Odat. koncept i slutet af nyssnämda G. 21: b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
