Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•529
satser, som nu ytterligare utvecklades i ofvan omtalta disputation.1
Palmberg angrep därför nu genast Christiernin med stor häftighet,
så att denne, som i början lyckats behärska sitt välkända
våldsamma lynne, slutligen började betala med samma mynt.3 Så t. ex.,
då Palmberg sagt om ett citat ur Daniel »non probat, quod est
pro-bandum», svarade Christiernin bitande »Si non tibi probat, tamen
intelligentibus», hvilket i sin ordning förde till en alldeles på sidan
om ämnet liggande diskurs, huruvida opponenten kunde anses vara
intelligent. Under stridens hetta glömde Christiernin sig flera gånger
så, att han tillgrep modersmålet, och då ban härunder gick så långt,
att ban sade, att »Fariseerna voro sådana som herr professorn»,
vände sig den stackars Palmberg till dekanus och auditoriet för att
beklaga sig öfver en dylik behandling. Men äfven Christiernin
förde dylik klagan mot Palmberg, hvarjämte bägge oupphörligt föllo
hvarandra i talet, så att den beskedlige Kinmark som dekanus måste
varna bägge för dylikt och förmana dem att afhålla sig från
skällsord. Palmberg blef emellertid allt hetare och lät slutligen sin
svå-re motståndare på en stund ej komma alls till ordet, hvarför
dekanus imponerade honom silentium. Duellen fick ett löjligt slut, ty
när den slagfärdige Christiernin till svar på ett argument vräkte
nr sig på svenska, ett »Man skall intet kasta perlor för svin», blef
Palmberg af det stormande löje, hvarmed studenterna hälsade
Chris-tiernins grofhet, så slagen, att ban strax därefter upphörde att
opponera. Det icke minst komiska i den relation, som Kinmark på
befallning gaf af uppträdet, är att han uppträder som ett slags domare
i de därvid omdebatterade teologiska satserna, tydligen för att dels
visa sin egen teologiska lärdom, dels gifva ett visst erkännande åt
Palmbergs i hans ögon mera ortodoxa ståndpunkt.
Ryktet om hvad som händt flög ut och nådde äfven konungens
öra, hvarvid det kanske äfven förstorats af universitetets ovänner,
ömtålig som han var i äresaker och troende, att universitetets
anseende lidit afbräck, uttalade ban för kanslern sitt djupa missnöje öfver
tilldragelsen, som ban ansåg för en uppenbar skandal och en för-
1 Kanslerns uppgift i relationen t. K. Maj:t 23 aug. 1777 (Bih. 5,
n. 7). Denna disputation af Palmberg måste väl hafva varit hans
»Spe-cimen exegot. dogmaticum» etc., pars 5, 1775.
2 Enda källan för kännedomen om uppträdet, förutom kanslerns
nyss citerade relation, är den något enfaldiga relation, som teol. fak:s
dekanus, prof. Kinmark, afgaf till kanslern (Bih. 5, n. 5). Att Palmberg
varit angripare, äfvensom att det kunde förlåtas Christiernin, att han
ej förmådde behärska sig, eftersom han nyss kommit upp från en långvarig
frossa, berättar J. E. Morell i bref t. C. Robsahm 26 juni 1777 (Bergianska
saml. T. 17).
Ups. Univ. Hist. in, 1. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
