Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•530
argelse för ungdomen. Rudenschöld i sin ordning skyndade att gifva
universitetets rektor del af den kungliga onåden,1 och lät denne veta,
att konungen varit så vred, att han först ämnat själf aflåta en
skriftlig varning, som dock kanslern hoppats att han lyckats afböja, men
han ville icke dölja, att om konsistoriet uppförde de bägge
strids-kämparna på förslaget, kunde det hända, antingen att konungen
förkastade hela förslaget eller att han nämde någon utanför
detsamma, emedan han icke ansåge lärdom allena berättiga till rum
på ett förslag, utan att man också måste taga hänsyn till seder och
sinnelag, så framt ungdomen skulle hafva vederbörlig
uppbyg-gelse af sina lärare. Meddelandet kom dock för sent, ty konsistoriet
hade redan den 19 april uppfört å förslag Christiernin, Palmberg
och Hydrén; och kanslern vidtog då icke annan åtgärd, än att då
han den 3 juni insände förslaget till K. Maj:t, han äfven
uppräknade namnen på öfrige sökande, tydligen för den händelse att
kungen ville gå utom förslaget. Konungen, som just då stigit
ombord för att resa till Petersburg, lät ärendet hvila, och då det efter
hans återkomst ånyo föredrogs den 6 aug. på Drottningholm, fick
Rudenschöld i uppdrag att inkomma med berättelse om förloppet
vid den ryktbara disputationen den 5 april.2 Detta framkallade
i sin tur den ofvannämda Kinmarkska relationen, och sedan
Rudenschöld väl bekommit denna, uppsatte han en skrifvelse till K. Maj:t,3
i hvilken han så godt sig göra lät sökte i den mildaste dager
framställa hvad som passerat och därigenom så vidt möjligt utplåna
det obehagliga intryck, som saken gjort på konungen. Det hade
tillgått så, berättade lian, att Christiernin först angripit en
Palmbergs disputation såsom innehållande icke fullt ortodoxa meningar,
och att därpå, när Christiernin speciminerade för den teologiska
professuren och i sin afhandling ytterligare urgerade de
beskyllningar för heterodoxi, som han förut framkastat mot Palmberg, hade
denne däri sett ett personligt angrepp och velat försvara sig.
Striden hade dock enligt den förståndige kanslerns mening icke rört sig
om de högsta trosfrågorna, ty »ämnet angeck sättet af den Helige
Andes medvärkan vid en syndares omvändelse eller rättare sagdt
bestod i metaphysiska distinctioner, hvaraf efter min tanke den ena
eller den andra kan utan fara för saligheten antagas». De
kämpande hade börjat saktmodigt, men sedan upphettats af sin ifver
att icke bli ansedda för heterodoxa och fallit hvarandra i talet, så att
dekanus flera gånger måst träda emellan; med något fördöljande
1 Kanslerns bref t. rektor 28 april 1777 (Bih. 5, s. 20).
2 Se åteckningarna å Rudenschölds bref t. K. Maj:t 3 juni 1777.
3 Se Rudenschölds bref t. K. Maj:t 23 aug. 1777 (Bih. 5, n. 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
