Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•537
set verkade i första liand fattigdomen, därnäst tidens
befordrings-väsen. Ock om vetenskapen som sådan ej åtnjöt aktning, var det
ej lärarnes fel utan bela tidsströmningens, som i den stränga
vetenskapen såg en antikverad kvarlefva från en skolastisk
diluvial-tid ock i professorerna tråkiga pedanter utan belefvenhet ock utan
kännedom om den fransyska smaken ock den moderna
skönlitteraturen. I Ehrensvärds uppräknande af de hädangångna storheterna
vid universitetet ligger nog en antydan, att universitetet nu
alldeles saknade dylika. Gent emot en dylik uppfattning har man blott
att draga sig till minnes, att ännu verkade i Upsala sådana snillen
som Ihre, Torbern Bergman och Melanderhjelm och sådana glänsande
vetenskapsmän och utmärkta lärare som K. Aurivillius, J. Floderus
och P. Svedelius, den moderna riktningens inträde kom
visserligen ej att uppamma en mer lysande lärarstam. Jämför man dem,
som under Gustaf III:s tidehvarf växte fram och som 1792
representerade universitetet, med dem, som detta tog i arf från
frihetstiden, utfaller jämförelsen visserligen icke till de senares nackdel utan
snarare tvärtom.
Vid universitetet har man djupt känt orättvisan i den dom,
som en okunnig och missledd allmänhet fällde öfver dess lärares
arbete, så mycket mer som man själf bäst visste, huru tung den
akademiska lärarens lott i själfva verket var. När T. Bergman 1777
ännu tvekade, om han icke skulle antaga anbudet från Berlin,
berörde han med djup bitterhet den myckna försmädelse, som
isynnerhet på 1770-talet fått strafflöst utösas i tryckta skrifter öfver
ett universitet, hvars medlemmar dock ärligen skött sin
undervisning och där bredvid fört vetenskapen framåt samt förvärfvat
berömmelse i utlandet; ehuru en professor i Upsala vore sämre lönt
än en i Åbo och ännu sämre än en i Lund, hade dock Upsalas
anseende i alla tider varit större än de andras; smädelserna inverkade
olyckligt på ungdomen, som såg sina lärare förlöjligade, och på den
okunniga allmänheten, som redan förut vore tillräckligt själfldok,
och som icke inkommoderades af några solida kunskaper; detta
tyngde på lärarne, hvars lysande bana bestod i att år efter år inplugga
elementerna, utan att därför hafva någon befordran att vänta.1—
Några år efteråt uttalade sig förre docenten, nu lektorn i Gäfle,
slutligen en af de aderton, Johan Murberg med harm om den herrskande
tonen »att decriera academier och läroverk, som likväl härtils med
alla sina bristfälligheter frambringat så vackra män i alla
vetenskapens grenar, att en framtid torde svårligen kunna praestera det-
1 Se Bergmans odat. konceptbref t. kanslern (Ups. Bibi., G. 21: b).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
