Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•540
Efter uppräknande af fakultetens alla olika ämnen från de lärda
språken och ned till kemi och mineralogi slutar han satiriskt med
de orden: »En person, som grundeligen lärt och svarat för allt detta,
synes vara ett mirakel. Har han åter endast hunnit till ytan i
alt-sainmans, utan att vara grundelig och mästare i någotdera, så blir
han för det allmänna ett onyttigt hjon.» Detta mångläseri har ock
gjort, att studenten icke bryr sig om att excellera i något, utan är
nöjd, om han för alla examinatorer befinnes dräglig, och därför
vore äfven allmänhetens klagan öfver de talrika, mångkunniga och dock
blott halflärda magistrarne ej oberättigad. Fakulteten liade i sin
godhjärtenhet varit för slapp, och däraf hade dess reputation lidit.
Å andra sidan klagar ungdomen öfver, att man lägger på dess
axlar ett ok, som mer än en af lärarne knappast torde själf kunna
bära. Botemedlet häremot finner Christiernin i ämnenas indelning
i fem grupper, inom en af dessa skulle kufvudstudierna drifvas.
Några ämnen skulle dock vara obligatoriska, nämligen latin,
allmän historia och aritmetik, men i de ämnen som lågo utanför
huf-vudstudiet vore nog med insikter i de enklaste elementerna. Dessa
minimalfordringar i biämnena och således frågan om improbation
af en examinerad kunde dock icke regleras genom särskilda
föreskrifter, här måste man hta på fakultetens eget sunda omdöme.
Att kan här menade fullt allvar med, att excellenta studier i
liufbildämnena borde så godt som befria från betyg i öfriga, synes däraf,
att han den 8 mars 1775 vid diskussionen i fakulteten uttalade, att
ingen borde förklaras för kandidat, som icke vore approberad af
åtminstone tre professorer. Han illustrerade då också sin sats om
mångläseriets skadligket och om den ringa betydelsen för en
vetenskaps blomstring vid universitetet af, att dess elementer i onödan
påtvingades enhvar, med följande kvicka ord: »Om en snäll
niathe-maticus för att blifva magister pålägges att lära sig quatuor capita
på hebreiska och apostlagärningarna på grekiska, tror jag ej, att
litteratura hebraea och graeca på det sättet bringas i flor; likaså
om goda prästämnen, som hafva hvarken smak eller application
för mathematiska speculationer, skulle tvingas att 2 à 3 terminer
lära sig en stor del af algebra och andra stycken af mathesin,
tviflar jag på det skulle bidraga till täflan och flit i niathematiquen».
Genom den fordran enhvar lärare uppställde, att hans ämne skall
vara med i examen, motarbeta de hvarandra och sitt ämnes bästa.
Matematikern Mallet hyllade en motsatt uppfattning. Han
höll på den preliminära teologiska examen och latinet, ty i sin
troslära och i de lärdas språk finge ingen magister vara okunnig, för sin
del ville han här tillägga elementerna i aritmetik och geometri. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>