Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•549
docent i tio år, sedan adjunkt utan lön i tio år samt omsider med
möda få en profession, hvarvid man näppeligen kan hafva sin
utkomst».1 Olägenheten och orättvisan häraf var så i ögonen fallande,
att man väl förr eller senare skulle sökt råda bot härför, frågans
lösning påskyndades nu af den så kallade realisationen af 1776, som
åter gjorde silfret till mynt i riket och fastslog kopparmyntets kurs
till 1 rdr. lika med 18 dlr. kpt. På samma gång fingo nämligen en
mängd löntagare, som hade sin lön satt i kopparmynt, rätt att
beräkna den efter kursen vid frihetstidens början eller 1 rdr. lika med 9
dlr. kpt.; samma rätt borde väl belt naturligt komma universitetets
löntagare till godo, så mycket mera som deras löneförbättring icke
drabbade statsverket utan universitetets egen fond.
Den 31 januari 1778 vände sig konsistoriet till kanslern,
framlade professorernas nöd och begärde en förbättring i deras löner på
så sätt, att den så kallade penningelönen, 1,425 dlr. kpt., skulle utgå
efter beräkning af 1 rdr. likamed 9 dlr. kpt., hvari således låg en
fördubbling af denna penningelön.2 Kanslern förordade med styrka
denna rättvisa sak hos K. Maj:t. Han framhöll, huru
penningelönen förlorat sitt halfva värde, och att i själfva verket universitetets
stora extra stat i senare tider endast möjliggjorts härigenom och
således i själfva verket köpts på bekostnad af professorernas löner,
huru professorerna merändels lämnade sina änkor efter sig i elände
och huru orättvist det vore, att de sutto med mindre löner än de
fleste lektorer. Medel saknades lyckligtvis icke, trots den börda, som
extra staten pålagt och den utsikt till nya utgifter, som
biblioteksbyggnaden medförde, ity att dels vissa penningeräntor (de som voro
äldre än 1719) skulle enligt Kungliga brefvet af 6 dec. 1776 utgå
efter kursen 9 dlr. kpt. på 1 rdr., dels akademiböndernas
räntepersedlar numera utgingo efter länets markegång.3 Några dagar
därefter, den 13 mars 1778, gaf K. Maj:t sitt bifall till hvad kanslern
föreslagit, att professorerna och den öfriga betjäningen i
proportion skulle få beräkna sin penningelön efter 9 dlr. kpt. på riksdalern.
Brefvet innehöll dock ett viktigt tillägg, nämligen att som i Upsala
åtskilliga nya professurer tillkommit och äfven gamla dylika
kunde finnas, hvilka utan skada för vetenskapen borde kunna till för-
1 Troil t. Lidén från Paris 23 mars 1772 (Ups. Bibi., G. 151: d).
2 Innehållet i konsistoriets skrifvelse är, hvad den omtalta
löneförminskningen från mediet af 1600-talet angår, blott ett upprepande af
hvad Melanderhjelm anförde vid kanslerns besök 1774 (Bih. 4, s. 349). Det
upptogs nästan ordagrant i kanslerns skrifvelse till K. Maj:t 6 mars 1778
(Bih. 5, n. 9); denne förbigick dock hvad kons:t anfört om de bättre
lönerna i Åbo och Lund.
3 Kanslern t. K. Maj:t 6 mars 1778 (Bih. 5, n. 9).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
