Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•556
3,607 rdr. finge det ej säljas. Såsom konsistoriet nu meddelade
kanslern, hade Christiernin fogat sig häri.
Den titelsjuka, som jämte allt annat ogräs från frihetstiden
gått i arf till den följande, var icke alldeles främmande för
universitetet. Vi hafva sett, huru de äldre docenterna sökte och erhöllo
uppmuntran af en e. o. adjunktstitel, och huru den annars så enkle
och flärdfrie Rudenschöld år 1772 ej tvekade att upplifva denna
af prins Gustaf som kansler införda mellanlänk mellan adjunkterna
och docenterna; han hade haft till skäl, att man gjorde de gamla
docenterna en tjänst, när de sökte sig in vid läroverken, i det de
kunde åberopa en dylik utmärkelse och på den grunda det anspråk
på tur, soin betydde så mycket vid den tidens befordringar.1
Fyra år fingo dock sedan förgå, utan att dylik titel utdelades, men
1776 upptog kanslern ånyo bruket, och under hans återstående tid
utdelades 17 dylika e. o. adjunktsfullmakter,3 i början dock något
sparsammare, i det att under åren 1776—77 blott tre dylika
bortgåf-vos och 1778 ingen, men 1779 i stället så många flera, nämligen
åtta stycken, under åren 1780—82 åter sammanlagdt blott fem.
Äfven nu åberopade kanslern som oftast sitt gamla skäl, att det kunde
hjälpa personen ifråga, då han sökte plats utom universitetet.
Säkerligen har dock ofta de sökandes enträgenhet och mäktiga
rekommendationer medverkat till beslutet; så omtalade Rudenschöld 8
juli 1779 öppenhjärtigt för konsistoriet, då ban gjorde J. F. Neikter
och Daniel Boethius till e. o. adjunkter, att den förre var guvernör
för riksrådet Bunges son, den senare för generalen baron
Ehren-svärds, och att principalerna föreställt honom, att dessa guvernörer
härigenom kunde förvänta sig ett bättre bemötande på de
utländska resor, på hvilka de nu voro stadde. Å andra sidan kan
nämnas, att teol. fakulteten 1779 begärde dylik fullmakt för docenten
J. Winbom, efter han skulle komma att vid den förestående teol.
doktorspromotionen framställa doktorsfrågan, hvilket hennes
ordinarie adjunkter Domey och Palmberg icke kunde göra såsom de-
1 Se ofvan s. 488.
2 De 17 voro: i teol. fakulteten Joh. Vinbom 10 maj 1779, M.
Norberg 8 juli 1779, N. Clewberg 7 dec. 1781, D. A. Cnattingius 21 mars 1782
— i den juridiska A. Lundström 4 dec. 1777, Jöns Flygare 8 juli 1779,
J. D. Drissel 13 sept. 1782 — i den filosofiska D. Ramén 25 april 1776,
C. U. Göthe 3 juni 1777, J. F. Neikter, D. Boethius, K. Wallenborg och
Z. Landerbeck alla 8 juli 1779, J. Duværus 6 sept. 1779, Ad. Afzelius
1 nov. 1780, Z. Nordmark och M. Stagnelius 16 maj 1782. Att ingen
e. o. adjunkt nämdes i medicinska fakulteten berodde på, att den ej ännu
hade några docenter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
