Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57!)
konungen den 2 juni 1783 åtta dagar före dennes död utfärdade
bref, att Samuel Aurivillii döttrar, Nils Roséns dotterbarn, skulle,
så länge de lefde ogifta, hafva att åtnjuta en pension af 150 rdr.
årligen, ty konungen säger, att det skett på kanslerns muntliga
framställning.
1 ett afseende tog sig Gustaf III:s månket om universitetets
bästa ock heder ett något underligt uttryck, då han nämligen så
ihärdigt höll på, att de filosofie magistrarnes antal skulle hållas
nere vid en så låg siffra som möjligt. Som skäl uppgaf han alltid,
att värdet af hedern skulle minskas i samma inån som den för
frikostigt utdelades, han har kanske haft någon tanke på, att ett
intelligent proletariat kunde skapas, ifall utvägar saknades att
försörja ett öfverflödigt rikligt antal af magistrar, slutligen har han
för visso tagit intryck af, att det blifvit på modet att tala om
underhaltigheten af de magistrar, som Upsala släppte ifrån sig.
Häri har han kanske icke haft så alldeles orätt, eftersom en
Up-sala-professor vid denna tid själf erkänner, att det för en tid
tillbaka icke stått så väl till. Vi finna nämligen, att den pålitlige
Melanderhjelm ärligt omtalar,1 att de klagomål, som före käns tid
hördes öfver ynkliga disputationer samt svaga och eländiga
magistrar, icke varit alldeles obefogade. Han utpekar särskildt en
person, som »för vinstens skull af presidier för disputationer
lockade och tubbade omogna ynglingar upp med sig i cathedren och
tillhjälpte sedan att af dem skapa kandidater, framdraga dem till
presidier pro gradu och sedan till promotion». Han vill icke
anföra namnet på den, som på det sättet mest af alla nästan
öfverskridit anständighetens gräns och sålunda mest bidragit till
universitetets vanrykte.2 Denne kunde, tillägger kan, »också i denna
manoeuvem hafva en eller högst annan medhjälpare inom
philosophiska faculteten, hvilka med honom voro samtida, ehuru de
icke utöfvade dessa tillställningarna på långt när i den gracl som
han, utan gjorde det mera fint och med mera synbar delicatesse».
Melanderhjelm tillägger dock, att sedan antalet från och med 1767
inskränkts till 50, hafva ej blott sökande till promotion varit färre,
utan ock missbruket allt mer upphört, och att han vill göra sina
kamrater den rättvisan, att de göra sin plikt och att de snarare
af-hålla än locka omogna ynglingar att söka promotion.
Gustaf III hade emellertid säkerligen växt upp under
intrycket af, att man allmänt talade om, att det icke gick rätt till i Up-
’ Se hans uppsats från 1783 (Bill. 5, s. 125).
2 Melanderhjelm* samtida, förstodo fullt väl, att han syftade på prof.
P. Ekernian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
