Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•580
sala med förvärfvande af magistergraden. Han kunde knappast,
åtminstone sedan kan själf blef kansler, hafva varit i okunnighet
om, att en af hans företrädare, Karl Gyllenborg, som med ovilja
sett promovendis antal 1743 stiga upp till 118, våldsamt neddref
siffran följande gång till 50,1 men att antalet efter en tid
oupphör-hörligt växt ånyo genom utverkande af dispens från det stadgade
låga antalet. När ban själf som kansler 1764 medgaf, att ända till
120 finge promoveras, var det väl för att han icke ville inviga sitt
kansleriat med en hård åtgärd, som skulle kunna göra hans
styrelse impopulär från början, men hans åsikt i saken var troligen
färdigbildad, och den tog sig uttryck 1767 i det kungliga bref, som
då plötsligen neddref antalet till 50, vid hvilket man sedan
oväger-ligen fasthöll å högsta ort, blott med dispens en eller två gånger, för
hvilka mycket starkt vägande skäl anförts. Denna konsekventa
vägran synes bevisa, att ban varit fast öfvertygad om, att en
inskränkning af antalet var nödvändig för att hålla gradens heder
uppe; det fanns ju äfven andra, hvilkas ord kanske enligt hans
uppfattning vägde tungt, som yrkade på en starkare begränsning.2
Man kan ju fullt respektera den uppfattningen, att sparsamhet i
belöningar håller deras värde uppe. Men saken har ock en annan
sida, det var icke rättfärdigt att förvägra dem, som genom fullt
erkända prof gjort sig värdiga af promotion, att erhålla den
förtjänta lagern, och det kunde verka förlamande på studierna, om man
utan starkare skäl än det anförda ville beröfva ynglingarna den
eggande sporre, som låg i att de visste sig en gång hafva att
förvänta belöningen för sitt arbete. Hvem kunde för öfrigt med full
visshet beräkna, huru många skickliga magistrar Upsala borde få
afgifva, utan att jämvikten mellan tillgång och efterfrågan
rubbades, och där förelåg alltid den faran, att de i så fall sökte sig
promotion vid annat universitet, där mindre svårigheter gjordes och
det var mera godt om utrymme.
Den välvilliga reglementeringen af antalet hade icke heller de
lyckligaste följder. Melanderhjelm beskrifver, huru fakulteten
förgäfves sökte på olika vägar förekomma de olägenheter, som
härigenom uppstodo, men utan framgång. Man undvek Sckylla blott
för att falla i Charybdis.3 Först hade man försökt med att, när
50 voro examinerade till en bhfvande promotion, icke medgifva
1 Enligt Mallets bref t. Wargentin 17 maj 1782 (orig. Yet. Akad.
Bibi.) skulle Gyllenborg äfven påverkats i sitt beslut af partiagg mot
Mathesius, som då var promotor.
2 Biskop Serenius ville ju reducera antalet till 30 (Bill. 4, s. 306).
3 Melanderhjelms uppsats 1783 (Bih. 5, s. 126).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
