Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•591
af konsistoriet om en ansenlig balans å universitetets medel i
banken, om hvilken konsistoriet skulle lämnat honom i okunnighet, så
att han först på enskild väg fått kännedom därom. Efter lång
undersökning i konsistoriet befanns, att den ålderstigne kamrer Ruda så
tilltrasslat räkningarna med banken, att ingen klarhet kunde vinnas hvem
ansvaret träffade, räntmästar Westerdahl, som väl mest af alla bort
dela ansvaret med Ruda, ansåg sig emellertid icke böra ensam
bära det.1 Man blef då betänkt på att hänskjuta saken till domstol,
men konsistoriet, som kände och erkände sitt gemensamma ansvar,
valde en annan utväg ocli erbjöd sig att genom frivilliga personbga
bidrag skjuta samman beloppet och täcka bristen,3 hvaröfver kanslern
den 12 sept. s. å. uttalade sin stora tillfredsställelse. Men i
huf-vudböckerna finns icke det ringaste spår af att detta belopp
inbetalts, och det är äfven troligt, att så aldrig skett,3 ehuru orsaken
därtill är mig obekant. Det kan tilläggas, att den förrymde och
bank-rutterade akademifogden Malmgrens balans blef redan i
Rudenschölds tid afskrifven enligt kungligt bref af 17 maj 1783.
Hvad den heder angår, som Creutz skulle ha haft af att
universitetets fordringar i bonderestantier blifvit kraftigt indrifna,
torde det vara, som man säger, en sanning med modifikation. Dessa
restantier, som mest berodde på böndernas oförmåga att vid
dåliga år erlägga sin ränta, någon gång äfven på att fogden låg inne
med bönderna eller själf handterade vårdslöst de medel han
uppburit, växlade troget i hufvudböckerna allt efter tidernas och
redo-görames art. Rudenschöld hade 1778 fäst sin uppmärksamhet
vid saken,4 och Melanderhjehn och Mallet hade nedlagt betydligt
arbete på utredandet af frågan, hvilket ock fick uttryck i en
betydlig neddrifning af restantierna under året 1782 från 8,442 till
4.335 rdr.5 Creutz var knappast blifven kansler, förrän han från
kammarrevision, som nyss slutat granskningen af räkenskaperna
för 1775—77, fick anmodan att tillse, det universitetets stora
balanser måtte bli likviderade, hvarpå han i sin ordning tillskref
konsistoriet den 13 okt. 1783 och gaf det en sträng förmaning att rätt skö-
1 Kons. t. kansler 12 juni 1784.
2 Kons. t. kansler 5 mars 1785 (Bih. 5, n. 42). Räntmästarens stora
bidrag förklaras al att lian mer än någon borde anses ansvarig för olyckan.
3 I kons. prot. 25 april 1789 säges ock, att konsrni bifallit Tliunbergs
begäran att få igen sin svärfars kamrer Rudas revers å 400 rdr., som af
sig själf förfallit, »då den först projekterade föreningen icke blef antagen».
4 Restantierna hade under året 1777 växt från 0,000 t. 6,900 rdr.
Detta borde dock ej särskildt hafva uppskrämt kanslern, då de under åren
1771—76 ökats från 8,400 dlr. smt. till 36,000 dlr smt.
5 1781 års hufvudbok. Jfr Mallets bref t. kanslern 20 och 25 maj s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
