Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•592
ta sina inkomster ock framför allt laga, att de balanser, som
olyckligtvis yppat sig, måtte skyndsamt utredas ocb afslutas.
Konsistoriet uppvisade i sitt svar den 18 okt., att 60 % af de fordringar,
för hvilka universitetet skyldrade i sina böcker, voro rent fiktiva,
till kvilkas afskrifvande de därför begärde tillstånd, men om
bonde-restantierna yttrade det sig icke, ock detta förde ett år senare
till ett nytt ganska skarpt kanslersbref af 19 nov. 1784, hvari Creutz
med omförmälan, att ban förnummit, det universitetets fordringar
hos akademibönderna ökats under innevarande år med flera
tusen rdr..1 hvilket ej bort ske, då skörden varit så rik, anhöll att snart
få underrättelse om hvad som drifvits in och hvad som återstod.
Konsistoriet upplyste honom i sitt svar den 23 dec., att förra årets
missväxt gjort, att de flesta bönder icke kunnat betala något alls
af det årets ränta och därför äfven detta år måst få försträckningar
för brödföda och utsäde, hvilket ju af sig själft förklarade
restan-tiernas stegring; upplysning om utfallet af innevarande års (1784)
räntor kunde icke gifvas förrän efter 1 juli nästa år, då fogdarne
enligt reglementet först skulle redovisa för dessa räntor. Några
månader före Creutz’ död kunde konsistoriet emellertid glädja
honom med, att bonderestantierna nu betydligt nedgått.2 Allt detta
hade väl i alla fall gått af sig själf utan någon kanslerns påminnelse.
När man ser denna ifver för balansernas neddrifvande, måste
man förvånas öfver, att ban icke gaf något ord till svar på
konsistoriets ofvannämda begäran af 18 okt. 1783 att få belt och hållet
afskrifva de svindlande belopp af fiktiva balanser, som
hufvudböc-kerna år ifrån år släpade med sig. Det är visserligen sant, att det
var konsistoriets eget fel, att det icke långt före detta framställt
dylik begäran, men när det nu skedde, borde man väl kunnat vänta
ögonbhckligt bifall till något, som i sig icke var annat än en enkel
och naturlig bokföringsåtgärd. Rent löjligt är emellertid att se,
kuru flertalet af dessa, till öfver 61,000 rdr. eller tre gånger mer än
universitetets åiliga budget, stigande fordringar uppkommit. Jag
tager en som exempel. Å universitetets stat voro 50 rdr. anslagna
till e. o. expenser, detta redan från början otillräckliga belopp
hade oupphörligt öfverskridit^ och i allt högre grad som åren gingo,
men i stället att hvarje år afskrifva de öfverskjutande beloppen,
bokförde man dem samvetsgrant som en universitetets fordran
på detta konto, hvilket ju var ett rent nonsens, då kontot aldrig
1 1783 års hufvudbok visar ock en våldsam stegring för 1784 i
fordringarna hos bönderna från 5,618 till 12,939 rdr.
1 Kons. t. kanslern 13 aug. 1785. Hufvudboken för 1784 visar ock
för 1785 en nedgång från 12,939 till 9,974 i bonderestantierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
