Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•594
nu upplefva, att Creutz, representanten för den moderna riktning,
som skulle afskaffa det föråldrade och skolmässiga, som ansågs hänga
kvar vid universiteten som en öfverlefva från deras
medeltidsursprung, försökte upplifva ett bruk, som mer än något annat var
ägnadt att beröfva dem deras karaktär af att vara det vetenskapbga
arbetets representanter, i det att studiernas frihet skulle ersättas
med en läxläsning passande för skolans ståndpunkt. Creutz’ bref
om saken skulle prydt sin plats i våra dagar bland ryska
undervisningsministrars ukaser med ändamål att förvandla universiteten
till ett slags civila kadettskolor.
Den 25 mars 1784 skref Creutz till konsistoriet,1 att ban med
anledning af de ingångna föreläsningsredogörelserna ville påpeka, att
flere professorer icke meddelat i dessa något vittnesbörd alls om sina
åhörare, andra åter gjort det men endast med allmänna talesätt om
lärjungarnes vetgirighet, under det Amnell ensam skilt sina åhörare
i klasser och gifvit speciella intyg. Han ville nu väl icke betvifla,
att professorerna enligt sin ämbetsplikt vore angelägna att taga
noga reda på sina lärjungars framsteg, men för detta ändamål vore
nödigt, att föreläsningarna inrättades så, att de uppmuntrade den
flitige och icke läte den försumlige få opåtalt förspilla en dyrbar tid,
efterlåtenhet härutinnan å lärarnes sida måste läggas dem till last.
Därför borde åhörarne ofta uppropas och förhör anställas öfver det
som förelästs, den tid, som härigenom ginge bort för föreläsningarna,
vore ingalunda förlorad utan tvärtom använd på det mest
gagnande sätt. Med ledning af den sålunda vid förhören vunna
kännedomen skulle professorn föra noga anteckning öfver sina särskilda
åhörares flit och framsteg samt, som fordom varit brukligt, hvarje
månad insända dessa uppgifter till kanslern. Föreläsaren skulle ock
som oftast klargöra för sina åhörare, att dyhka rapporter afgåfvos
och att utsikterna till stipendier och andra förmåner till det mesta
skulle bero af hvad dessa rapporter hade att förtälja. Ett halft år
därefter inskärpte ban ytterligare denna föreskrift.3 Han tycktes då
hafva haft en aning om, att budet ovilligt efterlefdes, men dän såg
ban nog blott en olämplig tredska, som ej borde tålas, att döma af
hans ord, att »om en eller annan af herrar professorerne däraf ej
hämtat en mening, som tilfullo instämt med mitt syftemål, så
torde jag likväl numera få göra mig förvissad, att herrar
professorerne, närmare underrättade om min åstundan, lära anse för et nöje
att samfält bidraga til uppfyllande däraf». Den anmärkning några
professorer gjort, att förhören icke gåfvo till resultat någon viss-
1 Bihang 5, n. 37.
2 Kanslersbref 1 nov. 1784, Bih. 5, n. 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
