Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•613
till Sverige. Middag spisade konungen ensam, men till
hofinarskalks-taffeln voro ärkebiskopen och alla professorer inbjudna. Efteråt
föreställdes först akademistaten och så den studerande noblessen
för konungen; hade årstiden varit en annan, hade det varit
meningen, att äfven den öfriga ungdomen skulle fått nationsvis
uppvakta, detta brukade ske bakom Gustavianum i därvarande
trädgårdsanläggning. Sedermera besökte konungen de samlingar, som
stodo under vård af professorn i oeconomia publica och af
Borg-strömianske professorn, botaniska trädgården med dess
naturabe-kabinett och laboratorium chemicum, där Johan Afzelius
utförde några experimenter.
Dagen därpå, den 4 mars, skulle i gustavianska auditoriet den
disputation försiggå, som konungen begärt. Lindblom hade åtagit
sig att uppsätta några svenska teser. Dessa, nio till antalet, voro ej
synnerligen märkliga hvarken till innehåll eller form;1 en af dem
innebar ett tydligt smicker åt Gustaf III, den löd: »De som
sysselsätta sig med undersökning af regeringssättens företräden, måtte icke
vara födde under en monarkisk regering, där regenten är sitt höga
kall vuxen». Bördan af försvaret föll på Lindbloms respondent
den unge Karl von Rosenstein,2 som med stor skicklighet redde sig
mot de talrika opponenterna. Som ordinarie sådana fungerade
två andra unga adliga studenter,3 A. F. Rosenborg och K. F.
Nord-denfalk, men extra uppträdde tre professorer, Christiernin, Fant
och Neikter, och två e. o. adjunkter, Malmstedt och Drissel.
Akten räckte blott en och en fjärdedels timma och var sålunda mer
anlagd på att roa konungen än att gifva opponenterna tillfälle att
gå djupare in i ämnet. Detsamma gällde om de fem föreläsningar,
som därefter på sammanlagdt lika lång tid höllos i samma
auditorium af fem professorer, Kinmark öfver skillnaden mellan
lutherska och reformerta bekännelserna, Berch öfver orsakerna till
samhälls-inrättningen, Hemberg om dråp, Neikter om det löjliga och Boe-
1 J. Lindblom säger i sin själfbiografi (Ups.’Bibi., X. 274), att
ban blott haft en timme på sig för författandet, hvarpå de uppvistes
för konungen och så sändes till tryckeriet. Detta kan väl förklara, att
en så, lindrigast sagdt, oklar tes kunde uppsättas som den 4:e: »Man
kan anmärka såsom en sällsynt likställighet af händelser i historien, att
den betydligaste tillväxt af mänskliga kunskaper under de sista fyra
århundraden inträffat just omkring medlet af desamma».
s Son af läkaren S. Aurivillius och adlad på sin morbror Nils v.
Rosensteins nummer, var han nu blott 20 år gammal, blef två år senare
magister primus och slöt med att blifva ärkebiskop 1819.
5 Det var nog ingen tillfällighet, att alltid adelsmän utsågos att
fungera vid (iisputationcrna under de kungliga besöken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
