Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•038
ten på ett narragtigt vis, i synnerhet den ängelska, som han dock
synes ganska illa känna . . . Han har redan bibringat sina
galenskaper åt några gossar, bland andra den Malmström,1 som Herr
Canslirådet känner och som af sig själf är nog fallen att blifva
roman esque. Han vil först blifva juris doctor och så öppna en
juridisk sckola utan tvifvel för lagstiftare, men jag hoppas att denna
sottise liksom andra gå öfver efter en kort tid.»
De stränga domar, som Upsaliensarne fällde öfver Tkorild,
hade han nog själf till stor del förskyllt genom sitt uppträdande.
Han kritiserade till höger och vänster, därvid lika frikostig mot
gamla auktoriteter och moderna professorer. Universitetet betraktade
han med suveränt förakt, ehuru han nedlät sig att söka dess
lärdomsgrader. Alla som lefde i Upsala kunde enligt hans uttryck
föras till en och samma klass af tölpar och idioter. Han sade sig
här igenkänna de svenska karaktärslytena »fuska och preja,
dug-löshet och tillförht», blott med den skillnaden, att man här
bugade än mera föraktligt och trälaktigt än på något annat ställe i
Sverige, »en verkan af pedanternas majestät». Med hans outsläckliga
begär att synas var det helt naturligt, att han icke långt efter sin
ankomst sökte väcka uppmärksamhet genom att uppträda vid en
disputation; där var han på sin rätta plats, hans ordfyndighet,
slagfärdighet och själfsäkerket, för att icke säga oblyghet, gjorde
honom till en fruktansvärd motståndare, som nästan alltid afgick
med segern, åtminstone behöll sista ordet. Han hade icke varit
ännu en månad i Upsala, då han den 11 april uppträdde som
opponent på en disputation »Om afgifterna till kronan af Stora
Kopparbergs grufva», som under K. Berch ventilerades af A.
Hedenblad. Han tecknar sig själf i beskrifningen däraf, då lian säger, att
auditorium var lika stort, som när konungen behagade infinna sig,
att han lekte med respondenten och läste upp ett par orationer,
som kommo en åkörare att tycka, det han talade som en kejsare.
Detta gjorde sådant uppseende, att när Gutaf III i nästa månad
besökte Upsala, var han så nyfiken att själf få höra denne nu af
ryktet utropade talang, som han blott kände af hans öfverspända
skrifter från 1786, att han lät tre gånger anmoda honom att uppträda
vid en disputationsakt, som då hölls. Men Thorild afvisade
högfärdigt påstötningen, han ansåg sig icke behöfva lystra till första
kungliga vink och uppträda i en akt, »som egentligen var ett
bouf-fonneri»; han sökte icke konungen, ville denne åter träffa lionom,
kunde lian alltid finna ett värdigare tillfälle. Det snäfva svaret
1 P. Malmström, doc. i prakt, filosofi 1786, prof. i LL.OO. i Åbo
1789, k. bibliotekarie i Stockholm 1795.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
