Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i39
berodde nog ej blott på sårad egenkärlek utan ock på Thorilds
dåvarande starkt antimonarkiska stämning, han kunde ej förlåta
Gustaf III, att denne år 1772 på en half dag beröfvat svenska folket
den frihet det ägt i femtio år. Det tillfälle, som nu gick förloradt,
erbjöd sig af sig själft i mars 1788, då konungen ånyo besökte
Upsala, ty Thorild skulle då ventilera sin »Critik öfver Montesquieu».
Jag lämnar osagdt, om detta sammanfallande af disputationen och
det kungliga besöket var en tillfällighet eller om man ej å bägge
sidor så uträknat saken. Konungen ville höra Thorild, och denne
ville gärna slå majestätet med häpnad. Den bila skriften var icke
större, än att den kunde tryckas på en dag, och Thorild säger ju
själf, låt vara att hans öfverdrift i uttrycken gör hans ord föga
tillförlitliga, att afhandlingen var »ett rafs af några timmar».
Af-handlingens yttre beskaffenhet skiljer den ock från de vanliga
disputationer, som ventilerades i och för en examen.1
Den 22 mars 1788 skulle denna »Critik öfver Montesquieu»
ventileras. Skriften är visserligen icke något snillefoster och bär
tydliga spår af att vara ett ögonblickets verk. Med sitt vanliga
öfvermod behandlar Thorild den store författaren och
djupsinnige tänkaren som en skolpojke, som bör tagas i upptuktelse, och
ban tillåter sig belt ogeneradt att ur Montesquieus ord draga rent
absurda slutsatser, som aldrig legat i dennes tanke. Han
förlöjligar honom, när han kan, och dömer på samma gång belt
omedvetet sig själf, så t. ex. då ban hånar Montesquieus sats, att frihoten
består i att göra hvad lagarna bjuda. Egentligen bjuder han på
egna paradoxer, ej sällan briljanta, men utan något stöd af
bevisning och stundom nästan obegripliga för vanligt sundt förnuft.
Konungen blef emellertid så betagen af det omisskänneliga snillet,
äfven i den föga tilltalande form, hvari det här framträdde, och kan-
1 Thorild kallar den visserligen »disputation pro exeroitio» i ett
bref strax därefter (Atterbom 4, s. 272), men dessa ord finnas ej på
disputationen. Vidare uppgifva samtida, att Thorild velat disputera under
professor skytteanus, men att denne vägrat, hvarefter juris professor
Hemberg åtog sig att presidera. Man kan således ej afgöra, för hvilken
fakultet den var ämnad att vara specimen, och detta gör än troligare, att
Thorild fått en plötslig idé att disputera för uppseendets skull, ej för att
därmed taga ut ett steg för en viss examen. Disputationen skulle väl ock i
så fall varit affattad på latin och icke på svenska. Den sista
omständigheten gör ej minst troligt, att den var afsedd att få Gustaf III till
åhörare, och att konungen möjligen på fint sätt låtit Thorild få en vink
om sin önskan. Förmodligen har den ändock godtagits af filos,
fakulteten som exercitiedisputation, efter Thorild några månader senare
till-läts aflägga filosofie kandidatexamen, ehuru fakultetens handlingar icke
omtala någon disputation af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
