Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•640
ske äfven just af de förbluffande paradoxerna, att han kvällen
före ventilationen vid genomläsandet af skriften försvarade den mot
sina akademister, af hvilka flera nog hade en djupare uppfattning
än ban af den franske tänkarens betydenhet och ett riktigare
begrepp om värdet af Thorilds paradoxer.
Men var afhandlingen icke af den sorten, att den bort väcka
större uppseende, så blef sättet, hvarpå Thorild skötte
försvaret, så mycket mer ägnadt att slå med käpnad ock tillfredsställa
den publik, som med kännedom om käns natur infunnit sig för att
få bevittna ett frispektakel. Han öfvertog ensam bela försvaret
ocb lät preses, professor Hemberg, icke få ett ord med i
kontroversen, kvilket nog den senare med nöje såg, ban och hans
kolleger i konsistoriet ville väl helst så mycket som möjligt stå
utanför Thorilds olika anlopp för att vinna celebritet; jag föreställer
mig nästan, att Hemberg måst på hög befallning åtaga sig det
obe-hagbga värfvet, men ock ansett sig berättigad att tiga som en mur.
Det måste hafva varit en märkvärdig syn, när i det fullpackade
auditoriet i närvaro af konungen själf ock lians lysande svit, däribland
sex medlemmar af svenska akademin, af professorer och studenter,
hvilka senare slutligen klefvo upp på bänkarna (t. o. m. fruntimmer
kade mot all akademisk sedvana infunnit sig), det var en
märkvärdig syn, säger jag, när det öfvermodiga snillet utkämpade sin
heta strid mot 14 opponenter och genom sin snarfyndighet,
slag-färdighet, orubbliga själftillit och hänsynslöshet i val af
argumen-ter höll dem alla stången och gjorde några af dem till föremål för
åhörarnes löje. Konungen satt själf på en bänk långt nere i salen,
såsom Thorild uttrycker sig, »fastän uppenbar för allas ögon,
in-cognito, att ej blotta majestätet för en republikans möjliga
vildhet», under det, om man får tro samma källa, prokanslern
ärkebiskop von Troil satt kraschanerad ock skrattande på trappsteget
till katedern. Konungen hade sändt tvenne af sina akademici,
Schröderheim och Leopold, i elden för att gifva riktig glans åt
torneringen. Men förgäfves angrep den ene med sin kända kvickhet, den
andre med allvarets vapen. Thorild förblef lika oåtkomlig;
bitande, oförskämdt och kvickt parerade kan alla angrepp och lät dem
med löjets skimmer återfalla på angriparen. Välbekant är hans
oförsynta replik till Sckröderheim, när denne för en gång vändt
sig till preses och frågat om dennes åsikt i saken, hvarvid Thorild
genast föll in och bad honom icke brv preses med fråga i ett ämne,
som torde vara denne mindre välbekant, tilläggande att
Schröderheim, som icke vore någon Venus, icke skulle föreställa sig, att
Hemberg var någon Paris eller Thorild själf någon Pallas. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
