Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•41
Leopold måtte det icke heller varit angenämt att höra sig
kom-plimenteras för det ode, som Kellgren så grymt hudflängt, ock det
låg nog ironi i Thorilds väl oskickliga artigket att kalla honom
»icke allenast en af de aderton i svenska akademien utan den ende».
Med en sådan bekandling af dylika framskjutne män kan man
tänka sig, hvad öfriga opponenter hade att utstå, här utgöts ovett
och »saltade kvickheter» om hvarandra. Auditoriet genljöd af
skrattsalvor och applåder, hvari äfven de höga illustre åhörarne togo del;
konungen fann det hela kvickt och roligt, Armfelt säger oin sig
själf, att han skrattade så, att han fick tårarna i ögonen. Intrycket
hos allmänheten, kanske mest den utomstående, blef, att Tkorild
vunnit en glänsande seger och att ban i snille, kvickhet och makt
öfver ordet öfverträffat äfven tidens ryktbarheter. Säkerligen
hafva äfven konungen ock Armfelt delat uppfattningen, efter den
förre kunde tillåta sig det mindre väl afpassade steget att på
eftermiddagen sända Armfelt ock flera kerrar ur sin omgifning i
sex-spänd vagn att uppsöka Thorild på hans enkla rum och framföra
ett meddelande, att konungen funnit sig ckarmerad, hvarvid
Armfelt äfven antydde, att Thorild icke behöfde söka sin lycka i
England, utan kunde, vänta den i Sverige af en konung, som erkände
snillets företräde. Thorild, berusad af sin framgång och det
uppseende han väckt, säges hafva på denna invit gifvit det oskickliga
svaret, att konungens bifall rörde honom så litet, som när samme
höge herre klappade händerna åt en aktris på Stenborgs teater.
Konungens hela uppträdande i denna sak var långt ifrån
lyckligt. Det vittnar om bristande uppfattning af egen värdighet och
äfven af universitetets, att han genom sin närvaro och genom att
låta medlemmar af svenska akademin gå i elden gaf en särskild
glans åt ett uppträde, om hvars art kan lika litet som någon annan
på förliand kunnat vara okunnig, än mer genom att ban efteråt gaf
en slags hyllning åt den, som så öfverträdt det passandes gränser.
Dylikt måste ju nedsätta discipknen vid universitetet och egga de
unga studenterna, som sågo löjets dager spridas öfver deras lärare.
Men det stämde dock med tonen i Gustafs hof, där man tillät
ungdomen allt möjligt oskick, blott det var kvickt.
Det återstår att säga några ord om Thorilds ärelystna afsikt
att förvärfva akademiska kedersgrader. Några egentliga
examensstudier för dessa kar ban väl aldrig drifvit, ban var för hög
att syssla med vanligt studentarbete eller detaljstudier i
allmänhet, hans högtflygande ande trodde sig vara genast färdig med
vetenskapens högsta problem och deras resultater; hans bref från
den tiden visa ock, att han egentligen öfverlämnat sig åt egna fantas-
Ups. Univ. Hist. Ill, 1. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
